EN TRÄFF ATT SE FRAM EMOT

Innan vi blev gravida med Michaela var jag gravid. Den graviditeten avslutades tyvärr i den fjortonde veckan med ett så kallat MA (Missed Abortion), vilket innebär att embryot helt enkelt dött men att kroppen inte förstått det, så man har inte fått missfall som man borde ha fått. Typ så.

Detta var en traumatisk tid för både mig och Christian. Dels kände vi en enorm sorg för vi hade ju förlorat vårt lilla barn som var inne i min mage (alla ni som nu tänker "jamen det var ju inget barn ännu, det var bara en klump celler" kan hålla käft och återkomma i ärendet när ni själva längtat efter att bli gravida i flera år och sedan lyckas och är så uppöveröronenlyckliga och sedan får orden "tyvärr ser jag inget hjärta slå" kastade i ansiktet när ni sitter med benen upp i vädret och pimppalora uppfläkt för en doktor). Dels var själva missfallet, när kroppen till slut förstod att det döda fostret måste stötas ut, en jobbig historia innehållande förlossningsvärkar och blod. För att uttrycka det milt.

Iallafall, i denna svåra tid fann jag en sida på nätet som hette Familjeliv. Där hittade jag en tråd med andra tjejer som, precis som jag, hade insett att det där rosa fluffilulliga tindrandet kring graviditetsönskan var en fet jävla illusion. Visst, det finns de därute som lägger sina trosor och kalsonger i samma tvättkorg och vips så bidde det ett barn. Eller de som krökar på krogen och får med sig någon hem för ett sjujävla ligg och upsidups så blev det bebis. Men - newsflash - i väldigt många fall är det i n t e så enkelt att bli gravid. Och om man har förmånen ATT lyckas bli gravid så är det ingen självklarhet att graviditeten fortskrider som den ska. Faktiskt så är det ett helt fantastiskt mirakel att kvinnokroppen blir gravid och ett ännu större mirakel att allt blir som "det ska" med det lilla barnet därinne i magen.

Åter till tråden. Jag hittade som sagt ett gäng tjejer där som hade liknande tankar och känslor som jag. Realister. Helt underbara damer med humör, humor, hjärtat på rätt ställe och hjärnor med kapacitet långt förbi vad de själva är medvetna om. Vi har fortfarande kontakt och konstaterade häromdagen att det är sju till åtta år sedan vi alla började "pratas". En del av oss har även träffats på riktigt. Och vet ni? I augusti ska vi alla träffas på riktigt.