VI ÄR FYRA!

Nu är han här! Onsdagen den 18 juli klockan 11.43 kom vår Oliwer till världen! Allt gick bra! Kommer bli lite bloggtorka här ett tag eftersom tiden just nu inte riktigt finns (all tid när Oliwer sover går åt storasyster eller åt att vila), men vi kommer tillbaka - lovar!

Michaela och Oliwer 28 juli 2012

 

FYRA DAGAR KVAR

Natten till idag sov Michaela hemma hos sin mummu och tuti. Jag och Christian insåg, igår kväll, att det förmodligen var den sista barnfria kvällen för oss på väldigt länge. Troligtvis... hmm.. på ett halvår? För jag tror det var så lång tid det dröjde innan vi lämnade Michaela hos barnvakt första gången. Om jag inte minns fel så var det samma kväll som min surprise-trettio-års-fest ägde rum. Minns att det var aningen pirrigt, men samtidigt var det ju bra att det skedde en kväll då det var full rulle runtomkring mig så jag inte riktigt hann längta och undra hur det gick.

Självklart hade det gått hur bra som helst. Hon var ju hos sin mummu. Och där har det faktiskt alltid gått bra. Så pass bra att vi är ganska bortskämda med att alltid (de få gånger det behövs) lämna henne där. Vi har egentligen aldrig lämnat henne någon annanstans. Något undantag någongång kanske. Det är något jag brukar tänka på ibland, att vårt barnvakts-nätverk är ganska litet. Fast vi har enorma möjligheter till ett större, med tanke på mina fina kusiner och bröder och goda vänner. Men vi är å andra sidan inte ute och svirar så mycket. Och är vi bortbjudna någonstans så följer ju Michaela med nio gånger av tio.

Jaja.. sidospår.

Det jag hade tänkt komma till var att vi igår kväll satt och tittade på varann och undrade lite vad vi skulle hitta på, denna sista barnkväll på väldigt länge. Och vi kunde inte komma på något alls. En idé var att gå ut och äta, men det är faktiskt inte så roligt att vagga fram med min stora mage och landa på något trendigt ställe där man sitter på rad i trånga möblemang. Inte heller så roligt att inte få äta kött som är rosa inuti, allt måste vara väl genomstekt och det suger aprumpa. Inte gott. Så jag väntar hellre tills jag får. Om det så må dröja ett halvår. Nä, kvällen slutade faktiskt med att vi lagade god mat härhemma, tittade på ett avsnitt av Downton abbey (min stora favoritserie just nu - love it!) och därefter en film som fick oss båda att böla ögonen ur oss, varpå det var hej sängen och lite wordfeud och rumble på mobilerna. Sen sov vi. Och sov. Och sov lite till. Till klockan elva! Herreminskapare - det händer inte ofta. Men det var vad vi behövde.

Sen tog vi det bara lugnt och lullade runt i nattsärk tills Michaela kom hem, då vi började baka lite gott att ha hemma i frysen och ta fram när det eventuellt kommer besökare som vill hälsa på oss efter att bebis har kommit. Ja.. det var vår lördag. Skrev i rubriken att det är fyra dagar kvar nu, men egentligen är det ju bara tre eftersom hela lördagen i princip redan avverkats. Fattar ni. Tre dagar kvar. Känns overkligt. Sitter här just nu och har lite förvärkar och ett enormt tryck neråt och känner hur liten bebis därinne svänger fram och tillbaka med sin rumpa tvärsöver magen. Idag inuti magen. Om några få dagar kommer han eller hon vara utanför magen. Går liksom inte att förstår.

Kommer lite bilder här nu.

Lördagskvällens bullskörd

När bullpapprena tog slut blev det en längd

Jag tyckte det ikväll var kul att stå ute på altanen och kika in i vårt kök. Vi ser ut att ha det mysigt!

Världens dyraste utomhuslampa som vi köpte till altanen för inte så längesen. Sjuhundra spänn! Gissa om C gärna tar med sig den till Annelund :-)

Michaelas favorit. Även i regn. Minst en gång om dagen. Spelar ingen roll hur mkt hon skallrar tänder, det SKA BADAS.

Våra pelargoner som vi planerade i början av sommaren har tagit sig och trivs enormt bra.

Har ni tänkt på vilka sjuka mängder sopor man skapar i en familj. Och då är vi änsålänge bara tre pers! Det tar inga två dagar innan vi har ett sånt här berg!

C fixade med bebisens bilbarnstol idag. Och den provsatts av Skrållan såklart.

Jag bäddade klart vagnen idag. Och hängde på den dyraste skötväskan : 49,- på IKEA. Det är egentligen en dataväska, men den duger finfint som skötväska också. De andra väskorna som liksom utger sig för att vara skötväskor (vilket innebär att de har ett litet liggunderlag som ingår) kostar minst femhundra spänn. Så jag - hallå JAG - har gjort ett kap.

FEM DAGAR KVAR

C jobbar sin sista dag idag, sen har han semester. I - håll i er - sex veckor. Det har aldrig hänt förut. Vi har verkligen tänkt till iår förstår ni. M ska ju nämligen skolas in i förskoleklass i augusti, och det kommer jag eventuellt att ha lite svårt att passa tiderna för att göra (med en lillbäs hängandes på armen) så då kom vi fram till att det bästa är om C kan göra detta. Ja, eller någon av oss. Men så att vi iallafall kan turas om att ta hand om bebis utifall att tiderna krockar med matning eller annat.

För det ska ni veta, gott folk, när man har spädbarn - det går inte att planera som förr. Visst - grovt funkar, men det här med att säga att precis då kommer jag. Självklart kommer då bäbis att bestämma sig att kräkas ner sig eller bajsa ner sig eller helt enkelt vara vrålhungrig just då. I know this from experience. Det är en del av charmen. Utöver att, som mamma, lukta bröstmjölk av läckande tutts, ha en ständig kräkfläck på höger axel, vara trött som en gnu så man gör de knäppaste sakerna och vara hormonpåverkad så att man antingen skrattar hysteriskt åt något sorgligt på teve eller gråter som om det vore ens sista stund på jorden när något positivt i ens närhet händer. Japp. Välkommen spädbarnsliv. Igen.

Jag var hos barnmorskan imorse, för allra sista gången innan bebis kommer. Allt var bra med bäbis. Med mig - not so much. Det är den här jeeefla bihåleinflammationen. Fortfarande. Never ending story.

Blev ju så pass dålig häromdagen att jag kände nu måste jag få hjälp. Träffade en doktor som tittade på mig, fnös lite, och sa
-Det är normalt att ha svällda slemhinnor och ha lite ont i bihålorna när man är gravid.Detta sa han, trots att jag gjort min hemläxa innan och pratat bland annat med öron-näsa-hals-mottagningen som explicit sagt att de ville träffa mig. Se till att skaffa en remiss via din familjeläkare. Men nä. Det tyckte in denna läkare. Galet besviken och halvt hysterisk av smärta i bihålorna lyckades jag nästa dag få tid till en annan läkare. Underbara man. Han råkade vara öron-näsa-hals-specialist (som sadlat om till allmänläkare), så han liksom visste vad han snackade om. Mycket riktigt har infektionen inte gått tillbaka utan snarare avancerat, så det var dags för antibiotika. Upplyste honom att jag ju inte tål vissa sorter varpå han letade upp en sort som skulle funka för mig, trots allergier och graviditet. Andades ut och kände att äntligen kan jag få bli frisk. Tryckte i mig antibiotikatabletter i onsdags kväll och vad händer. Jo, jag är allergisk mot även dessa! Inte lika allergisk som mot Kåvepenin, men jag fick en migrän utan dess like. Låg vaken av och till hela natten och ojade mig och trodde huvudet skulle sprängas av smärta. Ni som haft migränattacker vet vad jag snackar om. När man är gravid får man inte ta sina migräntabletter. Då får man bara ta Alvedon eller Citodon. Vilket jag gjorde. Hah - tänk er en fis i rymden. Sådan effekt hade smärtstillande på denna migrän. Jag trodde jag skulle avlida. Morgonen efter ringde jag så upp denna läkare igen och han konstaterade, med medlidande i rösten, att nu finns det inga alternativ kvar. Jag måste uthärda. Så får vi tokbehandla efter att bäbis kommit ut. Jahopp. Och där är vi nu. Tro mig, jag har lekt med tanken att ringa förlossningen och berätta hur ont jag har och hur risigt jag mår, så de får plocka ut bebis i förtid så jag kan få börja äta antibiotika som jag faktiskt tål. Men änsålänge uthärdar jag. Nu när migränen av tabletterna börjat släppa så är det återigen "bara" bihålorna som gör ont, och det är hanterligt. Visst gör det ont och visst är jag trött och slut. Men det är en dag kvar att ta hand om M härhemma, innan C kan ta över och jag kan lägga mig raklång om jag vill. En dag. Och det är fem dagar kvar tills jag ska åka till förlossningen och kläcka bäbis. Jag försöker stå ut.

Så. Nu fick ni en update på mitt just nu lite miserabla liv ;-)

Iallafall, jag tog en bild direkt vi kom hem från barnmorskan idag. Ni behöver ju inte titta på mitt ansikte, jag ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig. Utan smink och trött och slut. Orkar knappt le. Såhär vacker är verkligheten :-)

Vecka 39

TIO DAGAR KVAR

Min bihåleinflammation vill inte ge med sig. Har känts som att det blivit bättre, men så vaknade jag imorse med känslan av att någon kört över mitt ansikte med en jordfräs. Gaaah - hur länge ska man behöva gå såhär? C blev ju som vanligt lite hispig och tyckte vi skulle åka in till sjukhuset (har fått det rådet nämligen, blir det outhärdligt - åk in) men jag vill avvakta lite. Varför? Jag är rädd. Antingen kommer de ge sig på att spola mina bihålor, och det har jag hört gör ont som faaaaaan, så nej tack! Eller så kommer de kanske ta ut bebis redan nu så att de kan antibiotikabehandla mig direkt efteråt. Men jag är liksom inte riktigt redo! Måste packa BB-väskan, måla klart det som målas bör (inför mäklarfotograferingen på torsdag), och göra allt som måste hinnas med innan bebis kommer - för SEN vet man inte hur allt kommer att se ut! Men det är inte särskilt roligt att gå med det här onda inte... What to do?

TRETTON DAGAR KVAR

Satt just och funderade. Det är mycket som händer just nu. Många stora förändringar på gång. Många pirriga puckar, så att säga. Inget som man liksom enkelt kan skaka av sig och tänka äh, det ordnar sig det där, för det här är förändringar som vi måste ha koll på, och som vi måste bevaka stenhårt och anstränga oss för att det ska bli så bra som möjligt. Förändringar som inte bara berör oss, utan hela vår omgivning med. Speciellt Michaela. Usch. Jag som inte ens gillar förändringar. Det vet ni som känner mig. De får mig att känna mig obehaglig till mods. Just eftersom man inte alltid kan påverka hur det till slut blir. Allt man kan vara riktigt säker på är ju oftast att det inte riktigt blir som man har tänkt sig. Och eftersom det just nu är så många förändringar på gång så är det väldigt mycket som kan bli såsom vi inte riktigt har tänkt oss. Förhoppningsvis löser sig allt till det bästa till slut, men tills dess... Anu nervvrak?


Fia undrade ju lite över det här med om det är ett planerat kejsarsnitt som gäller för denna bebis. Nu har jag redan svarat Fia över facebook, men om det finns någon annan själ därute som undrar så svarar jag här med; ja, det är ett kejsarsnitt inplanerat för att bebis ska komma ut till oss. Orsaken är förlossningen med Michaela. För att göra en mycket lång (läs: en trettiofyra timmar lång) historia kort kan vi sammanfatta det med att förlossningen med Michaela blev waaaay to long, innan barnmorskor och läkare faktiskt började lyssna på oss när vi förklarade att bebisen hade fastnat - man bestämde sig för akut kejsarsnitt men då satt hon så pass hårt fast att man "med besvär" fick ut henne, vilket resulterade i en del skador inuti mig - jag blödde en hel del och det tog lång tid innan jag repade mig. På grund av att jag gick sönder inuti har man denna gång konstaterat att det säkraste för både mig och bebis är att genomföra ett planerat kejsarsnitt, där allt sker under kontrollerade former där jag inte behöver vara helt slutkörd. Det är blandade känslor inför detta. Visst känns det skönt att veta att det hela kommer att ske under kontrollerade former, och att jag slipper det stora värkarbetet innan, men samtidigt är det ju en stor operation innebärande knivar och blod och smärta. Skrämmande. Har i stunden accepterat läget, men jag vet redan nu att jag på dagen D kommer att sitta där och skaka som ett asplöv av skräck. Tur att C är med mig.

FJORTON DAGAR KVAR

Tjatiga rubriker, eller hur? Sorry. Det är inte för er skull jag tjatar. Det är för min egen skull. För att verkligen känna att det rör på sig. Sen när bebis har kommit kommer jag skriva hur gammal den är, dag för dag. Nääädå. Då återgår rubrikerna till sitt normala, lite wacko, jag.

Om två veckor, den här tiden, har vi kanske fått vår bebis. Vet inte. Allt vi vet är att vi ska vara inne på förlossningen klockan 07.00 onsdagen den 18 juli. Då antar jag att jag ska prep:as med massa otäcka konstigheter (som de inte hann med förra gången), såsom kateter (tvi vale!) och nålar i händer och allt möjligt. Jag är ju inte så hispig av mig när det gäller sjukvård, men nu när jag liksom vet vad som komma skall och inte kommer vara hög på smärtor eller smärtstillande så känns det lite annorlunda. Konstigt, man borde ju vara "glad att slippa smärtorna" som en vanlig förlossning innebär kan man tycka, men njä. Det är tudelat. Smärtorna hör ju liksom till. Och ont kommer jag ju ha ändå - ni som nångång gjort en bukoperation vet det. Och det här är ingen bukoperation a la gallan (som jag pep rejält över vill jag minnas), utan nu är det en hel bebis som ska ut genom ett hål på magen. Mmm. Fick ni härliga bilder nu? Nä usch, byte av samtalsämne.


Något som är lite intressant i sammanhanget är dock den informationstext jag har fått av förlossningen. Det står såhär:


Förberedelser kvällen före operationen
Ta bort hårväxt mellan navel och blygdben med hjälp av hårborttagningskräm. OBS, ej rakhyvel, då det kan skada huden.


Jo, det står en massa annat också förstås men.. det där ovanför. Vad är det för hår de pratar om? Det är inte håret på muffen, eller ja, det beror ju på hur högt ens hår på muffen växer, vad vet jag. Men mellan naveln och muffen? Är det någon av oss tjejer som har värsta regnskogsbuskaget precis under naveln? Har jag missat något? Ok, nu må det vara att jag faktiskt inte riktigt längre kan se området just under naveln på grund av en koloss till mage, men när jag känner efter... nä.. inget hår där inte. Bara att tacka och ta emot? (seriöst har jag börjat fundera på det här, hur ser vissa kvinns ut under kläderna? romantisk middag och man kommer hem och ska ta av sig kläderna inför en hot sexy karl och så fort trosor åker av så vavawoooom så hoppar groteska busken lucifer fram? nä... otäcka bilder igen. byte av ämne. igen)

Idag skulle jag och M egentligen ha följt med Mathias och Ida till det här trevliga stället.  Men det sket sig. På grund av mig. Det dåliga samvetet hänger som ett mörkt moln över mig just nu, men jag måste måste måste försöka lyssna på kroppen. Har så mycket onda förvärkar, så jag vågar inte utmana ödet. Det är inte det att jag är rädd att bebis kommer att komma ut bland tigrarna eller på äpplet-och-masken-karusellen, utan det är mer hur ont jag kommer att ha ikväll och imorgon, för att ha flängt runt därborta. Frågade M imorse om hon skulle bli jätteledsen om vi hoppade över dagens planer och den underbara ungen svarade helt enkelt: -"Nä mamma, det är lugnt. Vi kan ta en lugn dag härhemma istället. Kanske gå och köpa en glass." Ungrackare. Älskar dig till månen och tillbaka.


En sista grej här nu då. En sån där irriterande grej. Guldis, vår hamster, har ju haft en vattenflaska med sån där kula ni vet, så slickar hon på kulan och så kommer det vattendroppar. Vår flaska har börjat läcka. Läckte så det var blött i hela buren. Blä. Var på djuraffären och köpte en ny. Vad hände? Den läckte DEN MED! Nu är jag så pissed så hamsterstackaren får dricka ut liten kopp med vatten, men nog fasen måste det finnas vattenflaskor på marknaden som inte läcker? Är det too much to ask? Jäkla smådjursproblematik...

SEXTON DAGAR KVAR

Ok.. nu när jag skrev sexton i rubriken så fick jag en lite känsla av panik. Sexton. Det är faktiskt inte så många dagar. Mitt senaste inlägg blev plötsligt lite... ehm.. fjantigt. Sexton dagar kvar. Vi är ju inte riktigt klara med förberedelserna än. Fortfarande några inköp kvar att göra. Dock inget akut. Nu när jag tänker efter så är det faktiskt sånt som C och M kan göra när jag och bebbe ligger på BB. Så får M vara delaktig i förberedelserna. Ja. Så får det bli.

Jaha vad har hänt sedan senast? Jo C har fortfarande ett par veckor kvar att jobba (denna och nästa). M har numera sommarlov från dagis så det är hon och jag på dagarna nu. Det kommer gå bra. Mathias och Ida har semester samtidigt så vi har tänkt hitta på några grejer, bara sådär över dagen. Parken Zoo på onsdag, till exempel. Vi hoppas iallafall på att vi ska orka med det. Vi är nämligen lite krassliga, både jag och M. Hon har hosta-from-hell (låter som hon har KOL och en massa andra mindre roliga luftvägssjukdomar). Pratade med vårdcentralen imorse för att få komma dit och visa upp henne, men eftersom hon inte har någon feber så tyckte de att det var onödigt. -"Hostmedicin till flickan", var i princip kontentan av samtalet. Jaha, tack och bock. Hade jag ju kanske kunnat lista ut själv, men ok. Och jag själv har åkt på en bihåleinflammation. Igen. Fast jag har faktiskt sluppit sånt under hela graviditeten. Och tur är väl det eftersom det tydligen inte finns en enda antibiotikasort som jag får äta just nu. Kåvepenin, som man brukar kunna ta när man är preggo, får jag INTE ta, för då dör jag. Är ju sådär hysteriskt allergisk mot just Kåvepenin. Typiskt då, liksom, att det är det "bredaste" penicillinet, som man kan ta mot det mesta. Inte jag då, förstås. Ska alltid vara lite speciell. Suck. Iallafall, jag har därför blivit beordrad att försöka ta mig igenom denna bihåleinflammation utan antibiotika. -"Alvedon och Citodon kan du ju ta för att försöka härda ut smärtan." Jo tack, för ont såinihelvete gör det. Får se hur länge jag uthärdar, innan jag tuggar i mig en träslev eller något istället.

Men annars är det fint hörrni. Sexton dagar kvar liksom. Jaiks!
Nu dags för några bilder!

Vet inte varför den hamnade på sniskan men iallafall - fick finpost från långbortifrån idag! Tack Fia och Joni! <3

Kunde bara inte låta blir dessa tjusiga utekrukor. Kommer vara sååå fina i Annelund!

Vi har lite av en djungel på altanen just nu.

En kasse full med paket. Avslutningspresenter till Ms dagisfröknar. Ska lämnas imorgon. Hoppas de blir glada!

Pågående trapprenovering. På denna bild grundmålad en gång. Ska målas ett par ggr till, innan det är dags att fota inför försäljning.

Köpte söt duk till byrån i köket idag.

Kruka som jag flitigt använder. Fick av Fia när jag fyllde 34.

M satt häromdagen och ritade och började fråga vad jag och C hade på oss när vi gifte oss. Resultatet blev denna teckning, som jag ramat in. SÅ detaljerat. Så duktig tjej.

Moi. Vecka 37. Taget idag.

Moi. Igen. Annan vinkel.