HAIR

Hon börjar få långt hår, dotran!

UTE

Vilken härlig dag. Ett par få plusgrader så man inte frös rumpan av sig när man var ute. Så ute var vi. Jag, Michaela och Oliwer. Christian? Not so much. Han är inte så kry stackaren. Så han har fått såsa inomhus istället. Behövde han. Utomhus körde vi snowracer (fast på min tid kallades det bob), byggde snögubbe och snölykta. Mysigt!

SNÖIG MORGON

Godmorgon! Här vaknade vi klockan åtta! Oliwer tog igen lite av sömnen han gick miste om inatt. Michaela vaknade tjugo över åtta och Christian ligger nere i källaren fortfarande och mår lite risigt. Utanför faller snön. Det är verkligen vackert. Jag själv mår äntligen lite bättre så idag ska jag försöka göra lite nytta. Dammsuga. Tvätta. Och ut och leka i snön. Låta Michaela åka på sin snowracer som tomten kom med.
Önskar er en härlig lördag!

NATTLIG GRÅT

Här har ni världens gladaste kille. Lite över fem månader nu. Gladare unge får man leta efter. Så länge han får vara med "där det händer". Ligga i vagnen och sova när mami kör runt på ICA Maxi t ex? No no, då ska man upp i famnen och skratta åt folk. Typ så. Inte det minsta blyg. Än. Nattetid är det just nu en lite annan story. Då gnälls det. I sömnen. Och så brister man ut i världens ledsnaste gråt utan förklarlig anledning. Troligtvis någon fas. Som känns som att den väcker hela byn. Hoppas det går över fort. Och det är tur han glad när han vaknar igen. Vår söre lille gladskit.

MISSLI OCH DARIN

Dagen snart till ända. Oliwer har just somnat. Jag passar på att vila lite. Är så trött. Snuvig. Ont. Darrhänt. Nåt på gång att bryta ut tror jag. Det som till slut fick igång mig iallafall en stund idag var musik. Jag är helt såld på två låtar som spelades i årets säsong av "så mycket bättre". Den ena är när MissLi tolkar "Här kommer natten", och den andra är när Darin sjunger "En apa som liknar dig". Har skrålat mig hes. Både jag och Michaela faktiskt. Älskar att ongen har samma musiksmak som mig.

NOT SO WELL T'DAY

Idag mår jag risigt. Huvudvärk som inte ens mina dunderpiller (som visserligen inte är så starka) råder bot på och en värk i kroppen som får mig att vilja ligga i ett hett bad hela dagen. Ingen ork alls. Känns som jag hinkade tre pavor vin igår och dansade på styltor hela natten. Då förstår ni känslan. Tur det är ledighet så barnen kan tas om hand av sin pappa så jag får krypa ner under täcket ett litet tag till.

Jag får alltid så dåligt samvete när jag mår såhär. Känner mig alltid så otillräcklig. Vill inget hellre än att orka vara pigg och glad och ge mig ut i det vackra snölandskapet med barnen. Men jag orkar inte. Så inihelvete trist.

JULDAGSMORGON

Julafton är förbi! I skrivande stund sitter vi och äter långfrukost med rester (mina goda köttbullar) på mackorna. Jag smet upp för att skriva lite här. Hade trevligt igår! För första gången firades julen gemensamt. Rajalaaksos, Sjöholmarna och Kulik-senior och vi. På kvällen tittade även Päivi förbi med lille Rune (som jag glömde fota). Tokmys! Fick finfina klappar allihop och maten vad guld (fast vi har massor kvar). GOD FORTSÄTTNING!

CHRISTMAS TREE. BIG CHRISTMAS TREE.

Syns så sjukt dåligt på bilden, men vad jag vill visa er är vår julgran. Framför den står Maximilian och Michaela. En sjuåring och en sexåring. Kan ni då föreställa er hur gigantisk det där trädet är? Vi köpte den ju inte på Plantagen eller utanför ICA direkt... Och nej - för er som nu genast tror att vi stulit den - det har vi icke! Hederligt inköpt av en skogsägare.

Nu är det dags att sova för jag tappade just telefonen i pannan. Imorrn är det julafton. Fifan så mysigt.

THE SHOPAHOLIC IN NEED OF REHAB?

Jag har kommit in i en period av "det-finns-så-sjukt-mycket-toksnygga-kläder-syndromet" kombinerat med "jag-vill-ha-sjukan". Överallt jag går så finns där något som liksom väser fram mitt namn och drar till sig mina blickar. Det är, på fullaste allvar, jobbigt. Särskilt när man har en bil som står på en verkstad i Märsta och väntar på att bli reparerad, där slutnotan kommer hamna på en mycket otrevlig summa pengar.

Idag sprang jag på denna fina!

EN TRÄFF ATT SE FRAM EMOT

Innan vi blev gravida med Michaela var jag gravid. Den graviditeten avslutades tyvärr i den fjortonde veckan med ett så kallat MA (Missed Abortion), vilket innebär att embryot helt enkelt dött men att kroppen inte förstått det, så man har inte fått missfall som man borde ha fått. Typ så.

Detta var en traumatisk tid för både mig och Christian. Dels kände vi en enorm sorg för vi hade ju förlorat vårt lilla barn som var inne i min mage (alla ni som nu tänker "jamen det var ju inget barn ännu, det var bara en klump celler" kan hålla käft och återkomma i ärendet när ni själva längtat efter att bli gravida i flera år och sedan lyckas och är så uppöveröronenlyckliga och sedan får orden "tyvärr ser jag inget hjärta slå" kastade i ansiktet när ni sitter med benen upp i vädret och pimppalora uppfläkt för en doktor). Dels var själva missfallet, när kroppen till slut förstod att det döda fostret måste stötas ut, en jobbig historia innehållande förlossningsvärkar och blod. För att uttrycka det milt.

Iallafall, i denna svåra tid fann jag en sida på nätet som hette Familjeliv. Där hittade jag en tråd med andra tjejer som, precis som jag, hade insett att det där rosa fluffilulliga tindrandet kring graviditetsönskan var en fet jävla illusion. Visst, det finns de därute som lägger sina trosor och kalsonger i samma tvättkorg och vips så bidde det ett barn. Eller de som krökar på krogen och får med sig någon hem för ett sjujävla ligg och upsidups så blev det bebis. Men - newsflash - i väldigt många fall är det i n t e så enkelt att bli gravid. Och om man har förmånen ATT lyckas bli gravid så är det ingen självklarhet att graviditeten fortskrider som den ska. Faktiskt så är det ett helt fantastiskt mirakel att kvinnokroppen blir gravid och ett ännu större mirakel att allt blir som "det ska" med det lilla barnet därinne i magen.

Åter till tråden. Jag hittade som sagt ett gäng tjejer där som hade liknande tankar och känslor som jag. Realister. Helt underbara damer med humör, humor, hjärtat på rätt ställe och hjärnor med kapacitet långt förbi vad de själva är medvetna om. Vi har fortfarande kontakt och konstaterade häromdagen att det är sju till åtta år sedan vi alla började "pratas". En del av oss har även träffats på riktigt. Och vet ni? I augusti ska vi alla träffas på riktigt.

MAGSJUKA - STAY AWAY

Nu är det dags igen. Magsjuketider. De kommer ju varje år, dessa perioder av magsjukor, så jag är inte särskilt chockad. Det som jag dock chockeras över, år efter år, är hur vissa föräldrar väljer att hantera sina magsjuka barn. Jag blir förvånad, ledsen, förbannad och frustrerad. Tänker inte folk?

Ett exempel ur verkligheten:
Storasyster Emma går i förskoleklass. Emma har en lillasyster, Anna, som går på dagis. Anna har diarré så hon stannar idag hemma med sin mamma. Men Emma? Hon körs till skolan som vanligt. Alltså - hur resonerar man som förälder här? När det över hela skolan sitter lappar uppsatta med information om att det går magsjuka. När det bara är ett par dagar kvar till jul. Sånt här gör mig galen. Är det så inihelvetes svårt att förstå att det är såhär man sprider magsjukan i onödigt stor omfattning? Om det ena barnet har möjlig magsjuka så behåller man båda barnen hemma - särskilt i magsjuketider! Ni föräldrar som gör såhär tycker jag agerar egoistiskt och oansvarigt. Är så besviken.

Nu råkar det vara så att denna Emma går i Michaelas klass. Så jag har redan bett Michaelas farmor och farfar hämta Michaela så tidigt de kan idag, de behöver inte vänta tills klockan blir halv två (då hon egentligen ska hämtas). För vi vill verkligen inte behöva få magsjuka i huset. Det är julafton på måndag och då kommer vi ha fullt hus här. Michaelas farmor och farfar kom ju redan igår, och på torsdag kommer Omi (Christians mormor) från Tyskland, och på söndag kommer Christians syster med familj. Jag skulle bli mycket besviken om det skulle visa sig att vi behöver ställa in hela tjolahoppet på grund av magsjuka.

CIRKUS A LA ANU

Idag har det varit full rulle från morgon till kväll. Tänkte ni skulle få ta del av en mammaledig trettiofemårings dag här nu:

Väcktes av Michaela (som hade klivit upp en stund tidigare tillsammans med Christian och Oliwer - jag får oftast lite sovmorgon då jag jagar ikapp den sömn som gått förlorad under natten) och klev upp med känslan av att vara jättekrasslig. Vinkade av Christian och Michaela som för en gångs skull (!) kom iväg i tid till skolan, efter att ha assisterat Michaela med det sista morgonfixet (hår och tänder) och konstaterat att Christian behövde byta sin gröna Boomerangtröja till någon som inte hade en stor kräkfläck på axeln. Klädde mig själv, slängde in en tvätt i maskinen, åt frukost och packade skötväskan medan Oliwer sov sin morgonkortis i sin vagn. Parallellt med packandet satt jag i telefonkö till vår familjeläkarmottagning för att dels rådfråga angående Oliwers något oroväckande hosta, dels be om ursäkt för att jag i fredags totalt glömde bort att jag hade tid hos läkare. Fick Ventoline utskrivet till Oliwer och en ny tid för egen del. Efter detta vaknade Oliwer varpå han fick sig en flaska mat. Brukar vara en mysig stund men idag bestämde sig Christian för att ringa just då så jag fick hålla flaskan med hakan och telefonen mellan axeln och örat och nackspärren var ett faktum. Men det gick över. Sen blev det plötsligt bråttom. Härute går inte bussarna lika ofta som när vi bodde inne i stan, så man h i n n e r till den buss man tänkt. Annars är man rökt. Vi hann. Precis. Fyfan vad ruggigt det var ute. Men se när vi klev av bussen, vid hållplatsen som såhär i juletider så passande heter Tomtebovägen, i stan var det varmare. Är det generellt kallare här på vischan? Mysko.
Fick vänta ett par minuter på nästa buss och sen kuskades det ut till Erikslund. In på Apoteket och hämtade Oliwers Ventoline och sen in på Ica Maxi för lite shopping. I skrivande stund inser jag att den shoppingpåsen ligger i korgen under vagnen fortfarande. Och klockan är midnatt. Jaja. Sen promenerade vi (ok Oliwer låg i vagnen såklart) till Michaelas skola (Fia, du undrade vilken skola hon går på. Hon går på den som ligger bredvid din mellan-lillasysters skola) och hämtade henne. Fick "överhöra" ett gräl två sexåringar emellan där den ena gormade att hon inte ville diskutera den här saken något mera och den andra replikerade med en fråga i formen vrål där hon undrade om de skulle prata med varann som två vuxna människor eller?!? Jag och Michaela stod och tittade, alldeles häpna. Jag frågade Michaela om den ena flickan, som är ganska omtalad härhemma och då sällan i positiv bemärkelse, nu höll på såsom Michaela brukar beskriva.
-"Det här är ingenting mamma. Hon brukar vara värre."
Känns som det blir ett litet samtal med fröknarna imorrn så de får ta sig en extra titt på den lilla damen ifråga.
Efter detta äventyr gick vi hem till Malin och Marcus, där frun i huset hade sin lediga tisdag minsann, så barnen (ok, Michaela och Tilde åtminstone) lekte glatt en stund med varann och jag, Malin, Fabbe och Oliwer målade pepparkakor med smält choklad. Fråga mig inte.
Vid 15.30 blev det såinihelvetes brådis igen för att hinna med buss, för att hinna med annan buss som man bara m å s t e hinna till. Annars är man inte bara rökt utan rätt så uppäten med. Vi hann. Till båda.
Klockan 16.35 klev vi innanför ytterdörren härhemma. Städade som en galning (syns ingenstans) tills Christian kom hem klockan 18.15. Klockan 18.50 kom så Christians föräldrar. Efter att de ringt och sagt att de känner igen sig och är i närheten men att de nog irrat bort sig en aning så vi kanske kunde guida dem rätt, det står visst "Björnön" på en skylt här..? Jaja med då är ni ju bara PÅ ANDRA SIDAN STAN konstaterade Christian. Men de hittade ju rätt till slut. Och slut, det är jag som artist denna afton gott folk. Men se nu fick ni hänga med på en dag hos mig som ju är föräldraledig och bara gosar bebis och bakar mummsluktande vaniljbullar hela dagarna. Not so much.

Avslutar med en bild på Michaela, Tilde och Oliwer från i eftermiddags.

NAMNTAVLOR

Jag har köpt två posters till mina barn. Hängt upp på väggen på övervåningen, där vi har "familjehörnan". Såå fina! Beställde av mina kusiners kusin, som har eget företag. Nindigos rum, heter hon. In och kika! Ni hittar henne på nindigosrum.se

LUCIA

Ok, tog en liten bloggpaus där ett tag. Händer så mkt just nu så det är svårt att hinna med. Men jag saknade bloggen ska ni veta! Ska bättra mig. Ska även berätta om allt som händer just nu. I ett senare inlägg. Just nu får ni hålla tillgodoed en bild från Michaelas luciafirande igår. På bilden har ni fyrtiotre glada förskoleklassbarn som sjöng ända från tårna. En av dessa var alltså vår fina Michaela (som står längst bak, nummer fem från höger). De sjöng så fint ocv så glatt så jag stod där och grät (som vanligt). Slogs återigen av hur stor vår lilla flicka blivit.