Livet som spädbarnsförälder har alltså gjort sig påmint. Rejält. Kan inte påstå att jag inte var beredd, för det var jag. Man glömmer inte så lätt. Dock var det faktiskt sex hela år sedan vi var spädbarnsföräldrar senast, och då hade vi ju bara ett barn. Nu har vi ett spädbarn (på snart sex veckor!) och en blivande sexåring som just börjat i förskoleklass. Det var jag inte beredd på, att vi nu skulle ha både och. Knäppt nog, det är ju tämligen självklart att vi hade ett barn sedan tidigare. Men någonstans har man vant sig så vid livet med Michaela att allt bara rullar på och inte förrän det kommer en ny lillskrutt som ibland kräver din odelade uppmärksamhet märker man hur mycket tid man ändå lagt på Michaela. Tid som hon nu måste dela med sin lillebror. Men det går bra. Det är tur att vi är två. Michaela och Christian har hängt ihop en hel del, medan jag och Oliwer fixat vårt. Det är egentligen inte förrän nu (idag, faktiskt) som jag och Michaela lämnade Christian och Oliwer härhemma och drog iväg med Michaelas morfar på äventyr. Och det gick jättebra. Sedär. Nyttigt.
Jaja, jag ska inte bli långrandig denna kväll framför datorn, Oliwer vaknar strax och ska badas och sedan matas och efter det ska denna mamin soooooova. Ville mest hojta till att jag inte glömt bort bloggen och att det ska bättras på med blogginlägg nu när vardagen närmar sig (läs: Christian börjar jobba om en vecka).
Bjussar på en bild från igår kväll när vi badade Oliwer. Kolla in minen. Jag vet inte riktigt vad den betyder men jag förmodar att han gillar att bada. Vi kunde inte sluta garva när han låg så. Han tillochmed somnade i ett par minuter där i badet. En riktig liten livsnjutare.
