TJUGO DAGAR KVAR

-"Bara tjugo dagar kvar, det kommer gå fort!" säger vissa. Och vad i helvete vet dessa vissa om det? Är det allmänt bevisat att tjugo dagar upplevs, i tid, i något sorts standardformat? Eller KAN det kanske vara så att tjugo dagar kan upplevas som olika lång tid beroende på vem det gäller? Jag VET att det inte är en evighet. Men det känns inte som någon dans på rosor heller. Dessa vissa skulle behöva gå i mina skor ett tag;
- gå upp i vikt cirka sju kilo, där vikten satt sig som en klump på magen, så hela kroppens jämvikt är åt helvete så man vinglar som en gammal tant som sjunger på sista versen.
- ha en stor mage innebärande att man inte kan se sina fötter, och ännu mindre kunna se söderut överhuvudtaget utan gigantspeglar (tjejer fattar denna bättre, lek med tanken att ni ska raka ben eller vajajan).
- ha halsbränna nattetid som mest kan liknas vid att man är en elak drake som fått strul med själva antändningen till eldsprutandet. tändvätskan finns där men elden uteblir. (leker med tanken att prova hålla en tändsticka framför truten inatt - borde antändas)
- bara kunna sova i två olika positioner; på höger sida eller på rygg, och därför vakna en gång per timme med värk i kroppen pga knepig position.
- behöva gå upp och kissa cirka tre gånger per natt (vilket jag måste medge är väl synkat med liggproblematiken).
- behöva ägna trettifem minuter åt att hitta rätt position efter kissepaus pga alla kuddar man måste ha (och möblera rätt) som sovsällskap för att lindra lite av det där onda.
- vilja kasta en tvål i huvudet på sin karl var och varannan dag på grund av misskommunikationer och oförstånd för den andres situation.
- sitta och gråta för att man känner sig missförstådd och felaktigt behandlad.
- behöva känna sig som inget annat än en container som "bakar barn". man får inte vara med på något skoj och alla planer handlar om "sen när bebisen kommit". känslan av att man inte har något liv just nu - allt är "sen".
- konstant känna att man inte räcker till när det gäller ork eller styrka eller tålamod.
- behöva påminna folk i sin omgivning att man kanske inte riktigt orkar med saker i samma utsträckning som vanligt.

Ja sen kommer jag inte på ngt mer just nu. Eller helt ärligt; orkar inte skriva mer. Men kom fan inte och säg att dessa tjugo dagar kommer att gå fort, för ingen annan kan ha en jävla susning!

För övrigt så är det helt underbart att vara gravid. Faktiskt. Det måste vara omgivningen det är fel på.. :-)

TJUGOFYRA DAGAR KVAR

Idag har jag spenderat dagen på akuten. Fyra och en halv timme HADE man ju kunnat spendera på ett bättre sätt men men.. Orsaken till mitt besök där var foten som jag ju stukade för några veckor sedan. Tydligen har jag varit riktigt olydig och börjat gå på foten "för tidigt" så den nu inte mår aå bra. Fram med kryckorna igen. Inte vad jag ville höra, men bättre det än att set var något allvarligt som fick foten att svälla upp och bli blå och göra ont som f-n.

TJUGOFEM DAGAR KVAR

Gårdagen var helt perfekt! Sällan har vi haft ett sånt fint midsommarfirande, måste jag få säga. Och det känns som att en ny tradition är startad. Vi började med att åka till Vallby museum. Vi och resten av Västerås, måste man väl säga. Fullt med bilar överallt, och de parkerade överallt, på gräsmattor och längst vägarna. Vi hade enorm flyt och lyckades tajma vår ankomst med att två motorcyklar som stor parkerade närmast entrén skulle åka, så vi gled in och tog en plats där. Tack tack!

Iallafall, vi gick ner mot midsommarstången, som ju står placerad längst ner mot Biskopsängen. Där satt redan Nico och Sami (min kusin, som är här och hälsar på, som vanligtvis bor i Finland). Vi slog oss ner med vår filt bredvid deras. Plötsligt kom Ida springades och det visade sig att hon och Mathias precis slagit sig ner på en filt lite längre bort. De flyttade sin filt till vår lilla grupp. Sen kom mina föräldrar med sin filt. Sen kom Malin, Marcus, Tilde och Fabian med sin filt. Och därefter kom Mathias mamma och pappa. Och sen kom Marcus mamma och pappa. Och sen kom Idas mamma förbi (som satt på en filt längre bort). Och plötsligt satt vi där, sjutton pers, som på ett eller annat sätt "hörde ihop" och avnjöt det fina vädret (solsken hela dagen!) tillsammans och åt av våra små packade matsäckar. Alltifrån potatissallader och sill till jordgubbstårta.

Det var så himla mysigt att ha så mycket folk omkring sig, och att på något sätt "blanda världarna" och låta föräldrarna träffa kompisarnas föräldrar och så. Jag har kommit att uppskatta sånt mer och mer med åren, har jag märkt.


Efter detta så åkte vi hem och började laga mat, varpå mina föräldrar och syskon kom hem till oss. Vi åt gott och hade en jättemysig kväll. Jag, mamma, Toni och Sami smet iväg ett tag för att åka förbi och titta på huset som vi har köpt. Bara körde förbi förstås. Som tur var så var de nuvarande ägarna inte hemma, tror de ganska enkelt hade känt igen mig trots att jag försökte gömma mig bakom mitt hår i en frisyr à la hårdrockare... :-)


Perfekt dag!


Idag får jag betala med toksvullna fötter, men som tur är är ju C hemma, så jag har mest legat i sängen med fötterna i högläge och läst, wordfeudat, sovit och nu bloggat.

TJUGOSEX DAGAR KVAR

Idag är det midsommarafton! Samma visa varje år - hur fasen hann det bli det så fort? Det var ju nyss maj!

För vår del blir det en tvådelad historia idag. Vi börjar med att ta oss till Vallby museum för lite dans runt midsommarstång (läs: kanske. inte. jag) och lite kall mat (tänkte göra en supergod färskpotatissallad och kallskuret). Som tur är kom C hem från sin "tråkiga konferens" på italienska rivieran inatt, så han kan leka små grodorna etc. Mina föräldrar och bröder kommer också dit och troligtvis möter vi upp och "sam-sitter" med några kompisar. Sedan, efter Vallby museum, ska vi gå hem hit till oss och ha lite grillkväll tillsammans med mina föräldrar och bröder. Blir alldeles lagom och mysigt. Solen skiner från en klarblå himmel!

Önskar er alla en härlig midsommar!

MIDSOMMARFIRANDE PÅ DAGIS

Vilket fint midsommarfirande det blev! Solen sken från en molnfri himmel och det var alldeles lagom varmt (läs: Anu kunde ställa sig i skuggan emellanåt) och midsommarstången blev jättefin och jorgdgubbstårtan smakade ljuvligt. Här kommer några bilder från eventet.

M och mummu hjälper till att klä stången

en sötisnötis

spex i lilla rutschkanan

dans runt stången

TJUGOÅTTA DAGAR KVAR

Godmorgon! Idag har vi ätit mysfrukost och gjort oss extra fina, både jag och M, eftersom vi alldeles strax ska till dagis årliga midsommarfirande. Vi klär en egen stång och dansar runt den och avslutar alltid med jordgubbstårta. Brukar kunna vara riktigt mysigt. Stor skillnad för mig iår är att jag inte kommer kunna vara med och skutta runt stången, pga foglossningen (läs: gör ont).

Men den allra största grejen det här året är att det är sista gången som M firar midsommar på dagis. Hon slutar ju snart. Bara några veckor kvar. Sen är det sommarlov och sen är det förskoleklass. Ny skola. En hel del nya kompisar, men tackochlov en del från samma dagis som följer med och troligtvis hamnar i samma klass. Pirrigt. Kanske ännu mer för oss vuxna än för henne. Hon åker bara med liksom, och tycker bara det är spännande att bli stor. Vi har mer ångest och tänker på alla saker som kan hända när man börjar skolan; mobbing och taskiga tjejkompisar och gud vet vad. Det kommer bli en tuff tid för mig. Jag kommer ha svårt att låta bli att skälla ut ungar till höger och vänster. Men jag ska försöka. Bara göra det när det verkligen är befogat. Eller jag vet inte. Måste prata med mer erfarna kompisar om sånt här känner jag. Är newbie när det kommer till skolbarn.


Oj, nu måste vi gå. Kikar in senare, kanske med bilder från firandet.

TRETTIO DAGAR KVAR

Helt seriöst så tycker jag det finns en liten orättvisa i mitt liv just nu. Det är jag som just i detta nu är i behov av en liten getaway innehållande läsa pocketar och njuta av sol och bad. Me. Moi. Men av olika skäl (där ekonomin är en av dem.. sen kanske inte C hade varit överlycklig att se mig flyga till ett fjärran land just nu utifall att bebisen skulle få för sig att komma lite tidigare.. och sen hade kanske samtliga flygbolag i hela världen nekat mig ombordstigning) så är jag hemma. Jaja, skit samma, jag är ju inte ensam hemma iallafall. Tänkte jag.

Så plötsligt skulle ju C åka på tjänsteresa igen. Nån konferens denna gång. Han har minsann fått det att låta jättetråkigt och stelt och att det ligger i nån håla nånstans i Italien. Urk, stackare, har jag tänkt. Åk du, jag ska bara ta det lugnt härhemma. Hua, konferens liksom.

Ikväll ringde svärmor.
-Italien? Sedär, vad trevligt. Minns du vad stället hette?
- Hmm.. Vado.. nånting. Vado Ligure!
- Jaha, direkt vid havet eller?
- Njä det tror jag inte.
- Nähä för namnet Ligure antyder att det skulle ligga vid vattnet.
- Va?
- Fast.. det var längesen jag kunde italienska och spanska. Bry dig inte om mina teorier.
- Du, jag ska kolla upp det där!
Varpå svärmor byter samtalsämne väldigt fort och lät lite som att hon ångrade att hon ens tagit upp det.

Googlade orten efter att telefonsamtal med svärmor avslutats. Och jo, det ser ju VERKLIGEN ut att vara en tråkig håla på vischan i Italien. Jättemycket! Läs: Han har ju tamejfan åkt på semester i all hemlighet den jäkeln. Orättvist!

 

TRETTIOTVÅ DAGAR KVAR

Jag satt igår kväll och skrev ett inlägg här på bloggen som sedan försvann spårlöst (det hade inte ens säkerhetssparat sig själv den jäkla skiten), så idag är jag lite halvpissed på detta verktyg! Jag gör, trots mitt surande, ett nytt försök ikväll. Innehållet är dock inte alls detsamma och jag borde istället gå och lägga mig på grund av extrem trötthet men nu kör vi. Imorrn vetesjutton om tid finns.

Orsaken till min trötthet är att jag sov väldigt lite natten till idag. Var lite sympatipirrig och kunde inte alls somna eftersom Christian mitt i natta klev upp för att klockan 02:02 starta Vätternrundan! Han cyklade därefter resten av natten och hela dagen idag och cyklade i mål klockan 17:02. Femton timmars cykling! Trehundra kilometer! Jag är sjukt stolt!

Just i detta nu ligger han (förhoppningsvis :-)) och sover på en camping i Motala, men han kommer hem imorgon. Tid beror på i vilket skick han vaknar. Kommer han ens kunna röra sig? Orkar han köra bil hem från Motala för egen maskin? Vill man inte bara sova en hel vecka efter att ha cyklat trehundra kilometer runt en avlång jäkla sjö? Vi får se imorgon. Rapporterar då.

Hörrni idag går jag in i en ny graviditetsvecka igen. Tänkte det var dags för bilder, även om det inte var så längesedan senast. Denna gång tänkte jag dock att ni inte bara ska få se kalaskulan från sidan, utan även få se hur jag ser ut framifrån och bakifrån. Har nämligen fått kommentarer om detta och det skulle vara roligt att höra vad ni tycker!

Från sidan, vecka 34+0

Framifrån vecka 34+0

Bakifrån vecka 34+0

TRETTIOSEX DAGAR KVAR

Ok, som utlovat - en bild på "lilla" magen. Tagen imorse (blev inte av att ta igår kväll). Är nu alltså i vecka 34. Eller 35. Känns dock som vecka 137.

 

TRETTIOSJU DAGAR KVAR

Jag tycker att vi börjar nedräkningen nu. Visst? Annars kommer jag inte klara av detta, känns det som. Som jag längtar nu. Mår fortfarande inget vidare. Är. Så. Jäkla. Trött. Hela tiden. Orkar knappt ta mig upp för backen från dagis och hem. Trappan upp till övervåningen är som ett gladiator-lopp.

Var idag hos farbror doktorn (igen) och tog en massa prover. Han ville kolla sköldkörteln, njurarna, psoriasisartriten (den har ju hittills legat latent under graviditeten men det kan vara så att den vaknat till liv igen), järndepåerna och ja, you name it. Får besked senast torsdag om man hittar något som avviker. Och om inte, så antar jag att man letar vidare. Det känns iallafall som att bebis i magen mår bra, för magen växer som den ska och det härjar på därinne så det står härliga till. Den snurrar fortfarande omkring och vänder sig hejvilt - ingen fixering på gång här inte. Känns som det börjar bli förbannad över att det börjar bli trångt, för ibland sparkas det så jag nästan vrålar rakt ut. Vilding.

En bild på magen har efterfrågats av Fia - den kommer. I ett senare inlägg. Tänkte ta en kvällsbild denna gång, för då är magen som störst. Ser ut som en fotboll, hela jag. Fast jag inte gått upp mer än fem kilo i vikt. Alltså, kan ni tänka er, när jag var gravid med Michaela så hade jag vid det här laget gått upp säkert femton kilo. Och nu bara fem. Helt annan graviditet detta, som jag sagt så många gånger förut. 


Så har vi lite andra nyheter också. Skrik inte ut det över hela världen, för än är det inte helt i hamn.. men vi har köpt det där huset som vi blev så kära i. Vi var inte villiga att ge vad säljarna begärde, det var alldeles för dyrt, men vi lyckades komma överens. Vi skriver papper imorgon, men med en klausul att om besiktningen hittar några fel så har vi rätt att dra oss ur. Tillträde i oktober. Känns lagom eftersom vi faktiskt måste sälja radhuset också. Om ni känner någon som vill köpa - hojta till! Päivi kanske? Michaela ska gå kvar i den skola som det är tänkt att hon ska börja på till hösten, så hon behåller sina kompisar plus att hon får nya i det nya området. Men vi kommer ju inte att bo mitt i ett område, som nu, utan det här ligger ju på landet. Med stor pool. Och plats för övernattande gäster. Då måste ni komma och hälsa på. Och spendera lata sommardagar hos oss. Det ser vi fram emot. Hoppas ni gör det med.


Avslutar med några bilder från vårt nyförvärv. Vad säger ni? Kommer ni och hälsar på? Kram på er!

Vardagsrummet, med högt i tak

Sauna

Poolhuset där vi ska ha många grillkvällar

Allrum i källaren

Köket

Husen och tomten

Allrum/matrum på bottenvåningen