DUKTIG FRU?

När man kollar termometern early morning numera så är lilla pinnen allt närmare den där nollan. Man kan ana frostens ankomst. Säkerligen riktigt snart.
- Titta mamma, jag röker! är en föraning.
För en gångs skull är vi alla hyfsat redo för kallgraderna. Iallafall om man kollar vår garderob. Mentalt redo? Knappast. Kommer jag aldrig vara. Christian däremot älskar ju detta. Knäppihuvudetärhanju.

Som ni vet har vi ju en minsting som växer så det knakar. Han har just nu storlek sextiotvå, men är i rask takt på väg mot sextioåtta. I skrivande stund ligger denne person och sover ute i vagnen i en finfin overall som han fått av sin farmor och farfar. Insåg dock när jag klädde honom i den att den tyvärr inte kommer bli särskilt långvarig. Dålig tajming att inte ha någon overall som man får plats i när det blir allt kallare, tänkte jag. Alltså behöver han en ny. Och se ibland (nångång varje sekel?) gör jag min make (läs: han som är sådär lite dumsnål emellanåt) stolt! För faktiskt kom jag ihåg att det, därborta i hallen, fanns en lapp från en klädesaffär där det stod att en god nyhet sällan kommer ensam och att vi därför skulle få femtio procents rabatt på ett babyplagg.

Now, det är såhär en orderbekräftelse ska se ut! Stolt över mig nu Christian?

 

LITTLE BIT EARLY

Mmmm.. morgonstund HAR guld i mun. Även klockan noll fem tjugofem då jag inte orkade stoppa in nappen varannan sekund i lillskruttens hungriga mun längre (som han i halvvaket tillstånd spottade ut lika fort). Lite tidigt kanske. Men whatthehell. Godmorgon onsdag!

CHALLENGE I VARDAGEN (läs: hur i helvete överlever ensamstående flerbarnsföräldrar?)

Vi har börjat med en ny grej i detta hushåll. Christian ska, med start ikväll, jobba över en kväll per vecka. Denna brighta idé för att lite granna jobba ikapp sånt som blivit lidande på grund av att han dels lämnar Michaela på skolan varje morgon, dels att han skyndar hem på eftermiddagen för att hinna äta middag med oss och överhuvudtaget hinna träffa barnen innan det är läggdags. Jag minns hur det var (när Michaela var knappa två år var det ju ombytta roller - jag jobbade järnet och Christian var hemma med Michaela). Och det var faktiskt inget vidare. Att känna sig otillräcklig hemma på grund av att man jobbade för mycket och samtidigt känna sig otillräcklig på jobbet för att man jobbade för lite, för att hinna träffa sin familj! Sjukt hur det är egentligen, men det är ett annat blogginlägg. Vi är iallafall rörande överens om att det kan vara bra med en sådan här "ventil" som alltså innebär att han får jobba hur länge han vill en kväll per vecka. Ingen stress. Inga telefonsamtal. Inga "köper du med dig ditt eller datt på hemvägen...". Bara Christian och hans jobb. Jag kommer helt enkelt att anta att jag och barnen är solo hela kvällen. Så får det istället bli en positiv överraskning om han skulle komma hem tidigare.

Ikväll var första kvällen vi körde såhär. Lite vågat av oss måhända eftersom Oliwer just nu tenderar att ha gnäll-alternativt-skrik-period på kvällarna. Hur det har gått? Jo då. Klockan är nu 21.28 och Christian är fortfarande på jobbet. Oliwer sover sedan en och en halv timme tillbaka och Michaela somnade för en halvtimme sen. På diagonalen i vår säng. Köket är städat, nappflaskorna är prep:ade, middagen stod på bordet klockan arton, Oliwer är badad, Michaelas tänder är borstade, Guldis bur är grovrengjord och ja.. vi klarade det antar jag. Ser jag fram emot nästa veckas Christian-ska-jobba-hur-länge-han-vill-kväll? Nej.

Nu ska jag lite granna krypa ihop i fosterställning och hoppas på några timmars extremt effektiv sömn.

PROMENAD

Jag brukar promenera mycket. Tycker det är ett skönt sätt att ta sig fram. Man hinner tänka och lyssna. Sällan ser ni mig därför med hörlurar. Jag lyssnar hellre på naturen. Och E18 då förstås (som tenderar att dundra var man än går i den här stan, med vissa undantag).

Sedan Oliwer föddes har det blivit ett antal kilometer till fots med honom i vagnen. På vardagarna går jag hela vägen bort till Michaelas skola och hämtar henne. Tillochmed i regn. Inte lika ofta går vi tillsammans hem igen. Men idag gjorde vi det. Det är en bra bit! Men hon klagade inte. Vi hade det riktigt mysigt och gick där och sjöng (för jag är super super supermään!) och pratade. Kvalitetstid.

Vad jag skulle komma till är att detta promenerande är en riktigt bra motionsform. Passar mig! Och jag inbillar mig att det ger lite resultat (även fast det inte är ambitionen) eftersom jag just nu väger fem kilo mindre än när jag blev gravid förra hösten.

Promenader. Underskattat!

Nedan en bild på världens bästa Michaela tagen i söndags när vi var ute på promenad och cykeltur.

APP APP APP

Alltså jag har precis kommit på hur lätt det är att mobilblogga när man har de rätta verktygen (läs: appen). Tog mig ju bara ett halvt sekel att fatta. Som jag har krånglat. Det tar emot att erkänna, men den där tjejen som i tjugoårsåldern låg i framkant vad gäller teknik och pryttlar, såpass att hon vann säljtävlingar under åren som anställd i Telias butik... jag vet inte var hon blev av. Jaja, bloggandet blev iallafall iochmed denna app så mycket roligare. Fler inlägg, måhända väldigt korta, och lite mer action överhuvudtaget är därför vad ni har att se fram emot, min tappra lilla läsarskara. Och jo, jag hör vad ni tänker; så mycket action det nu kan bli i den där småbarnsmorsans vardag. Det blir vad man gör det till hörrni. Och faktiskt så är blogginspirationen, som ju var ett minne blott under de där turbulenta åren då vi skulle skiljas och ha oss, tillbaka. Så nu ni.

Nu ska jag sluta svamla för ikväll och stänga ögonlocken ett tag. Jag hör Oliwers andetag ifrån hans spjälsäng här bredvid. Bästa sömnpillret ever.

Bjuder som avslutning på denna dag på ett par gosiga valkiga bebislår. Visst vill man bara äta upp dem?

FRIVILLIG GRATIS FLYTTPACKARE SÖKES

Kartongerna packar sig inte av sig själva. Och huset ser ut som hejkomochhjälp mig. Gillar jag hejkomochhjälp mig? Nej. Inte den här gången heller.

Att man aldrig lär sig. Kanske det HÄR är den sista flytten på många många herrans år?

(jo jag vet. jag sa så senast med. men nu är det faktiskt så. på riktigt. sådetså. stjärnstopp på den. over and out)

HALLÅ MÅNDAG VI KÖR SÅ DET RYKER

Blev idag uppmärksammad på att jag inte kan skilja på våra barn. Reagerade med förnekelse, men tamigtusan, så var det visst. Fast det berodde på slarv. Ni minns mitt inlägg där jag hade lagt in en bild på barnen där båda var tio veckor? Oliwer är barnet till höger. Michaela till vänster. Förstås. Så - nu är det utrett. Tack dock, älskade make, för ditt mycket diskreta sätt att påpeka detta på (läs: han skickade ett mail där han i princip skrev "du kan inte skilja på våra baaaarn!!!!" Närå. Men nästan.)
Edit: tror ni inte jag hade skrivit fel igen - haha - men nu ändrade jag direkt!

Ännu en solig höstdag här i Västerås hörrni. Blev en intressant morgon. Christian brukar ju köra Michaela till skolan och ibland åker grannbarnet Saga med. Just idag skulle Saga inte åka med med tydligen hade Christian och Michaela träffat på ett annat grannbarn, Ebba, ute på parkeringen med resultatet att Ebba åkte med i Christians bil istället. Men. Det visste inte jag. Så när det knackade på vår ytterdörr typ fem minuter efter att Christian och Michaela hade gått hemifrån så trodde jag ju att det var de. Som hade glömt något. Som vanligt. Så jag knatade till dörren och öppnade. Men - det var ju varken Christian eller Michaela som stod där. Utan Ebbas mamma. Hon såg mäkta förvånad ut och:

-Eh.. hej.. ehm... alltså... Ebba åker med Christian och Michaela till skolan så jag tänkte höra med dig om du vill att jag tar med Michaela hem i vår bil när jag hämtar Ebba....?

Självklart får du det, kläckte jag ur mig, lite väl glatt. Mycket väl medveten om att jag stod där iklädd en handduksturban på huvudet, ett svart linne som jag sovit i och trosor och inte så mycket mer. Skadad för livet är hon nog, den arma kvinnan. Men hon ser ut att kunna ta en del. Hoppas jag.

Veckan är igång med buller och bång.

ATT SÄGA HEJDÅ

Vi är ute i det fina vädret. Alla fyra. Kliver ut bland radhuslängorna och slås av en lite sorgsen känsla - tänk att om exakt en månad får vi nycklarna till vårt nya boende. Visst kommer vi ha grannar där med (som vi hört mycket gott om) men här... Jag växte upp här. I hundratrettitvåan. De riktigt gamla grannarna här minns mig från mina tonår. Det kan inte hjälpas att jag lite grann känner att jag skiljs från min ungdom nu när vi flyttar.

Men vet ni. Det kommer bli skitbra i Annelund. Jag vet det.

Några bilder från hösten här på Ringduvan.

ÄNGLAPUSS

Många undrar förresten över den röda fläcken vid Oliwers högra öga. Den fanns inte där när han föddes utan har vuxit fram med tiden. Det kallas för smultronmärke eller änglapuss eller hemangiom. Det är en ofarlig "blodkärlsansamling", som tydligen tio procent av barn får. Orsak oklar, men en teori är "förrymda celler från moderkakan under graviditeten". Jag vettefan. Har frågat mig själv om jag gjort ngt galet när jag var gravid. Anklagat mig själv. Tackochlov är dessa smultronmärken ofarliga och kommer högst troligt att försvinna innan han blir stor. Vissa säger inom ett år. Vissa säger inom sju år. Oss stör de inte. Jag skriver de, för han har två till. Ett på bakhuvudet och ett strax nedanför nacken. Så länge de är ofarliga är det helt enkelt så att han ska ha dem, vår lille Oliwer. Som snart blir tre månader. Herregud vad jag älskar mina ungar.

HÖST

Man vet att det är höst när löven nästan attackerar. För första gången på många år kan jag uppskatta hösten. Tycker den är vacker. Gillar när kylan biter tag i kinderna. Gillar dock inte blåst, får så jäkla ont i öronen! Mössa på! (ska bara komma ihåg den)
Vissa slipper blåst. Man skulle gärna vilja ha det likadant. Tänk varm sovsäck i en hammock och liten tupplur. I Annelund kanske.
En månad kvar till flytt hörrni!

GENER

Tycker ni de är något lika, våra två barn? Michaela till höger, när hon var cirka tio veckor gammal (läääängesen) och Oliwer till vänster, tio veckor gammal (taget imorse).

LYCKA

Har krupit till sängs ett tag igen, blir alldeles yr när jag är uppe för mycket. Vilken jäkla förkylning jag åkt på! Men vet ni hur mysigt det ändå är att ligga här och hörs hur Michaela och Christian pratar i köket och Oliwer ligger och ooooh:ar lite åt dem.
Oliwer ja. Han har haft det tufft med magen i flera dagar och gråtit och gnällt mycket och sovit risigt, även nattetid. Till slut kom jag på att det kunde vara D-dropparna! Slutade med dessa och idag har vi haft en glad och leende liten kille, som sov fyra timmar mitt på dagen. Tänk att fem små droppar per dag kan påverka så negativt!
Jag älskar verkligen min lilla fina familj och känner äntligen att sökandet är över - allt jag behöver och vill ha har jag just nu hos mig. Saknar min fina kusin Fia något enormt just nu, men jag vet att hon just nu lever sin dröm tillsammans med sin kärlek så jag är ändå nöjd. Tids nog ses vi igen.
Kram på er därute och värna om det ni håller kärt!

Det här såg jag på köksgolvet för ett tag sen - mysigt!

SJUKSTUGA

Förkyld.

Hosta.

Troligtvis även feber.

Hostmedicin.

Hjärtklappning till följd av hostmedicin.

Make hemma från jobbet för att kunna ta hand om son och dotter.

När hans fru ligger däckad.

Känner mig inte så produktiv eller fräsch just nu.

Hoppas det går över fort.

Känner mig värdelös.

BABYBJÖRN IS THE SHIT

Säger bara en sak.
Tur att bärselar finns!

KILLGREJ

Vi tjejer ska gå in två och två på toa när vi är på krogen. Ok - en tjejgrej. Men ni killar kan man bara lämna ensamma i fem minuter innan ni börjar snacka lumpenminnen. Gaaaah!

SÖMN

Det här har jag tittat en del på idag. Jag har nämligen fått s o v a.
C tog upp Oliwer imorse och jag fick ligga kvar. M väckte mig för frukost vid nio, och sen.. gick jag och lade mig igen. Vaknade när C + barn skulle ut på promenad, tog då en dusch och se ... tillbaka till sängen. Det här man brukar säga att det inte går att sova ikapp det man missat? Bullshit. Går visst. Passar på att vila lite till nu för när familjen kommer hem blir det full rulle - vi har ett kalas att planera! (Michaela har kalas för sina vänner imorrn kl 13-15).
Hörs hörrni!

TESTAR

Jaha.. nu har jag bråkat bra länge med både dator och telefon, så nu får vi se om det funkar att ladda upp en bild via telefonen! Håll en tumme på att ni strax får se en bild på en nöjd liten kille som åker vagn ute i kylan (bara tio grader i skuggan just nu - brrrr!)

VI SES OM SISÅDÄR FEMTON ÅR NÄR JAG HAR MER TID?

Nä. Jag hinner fasiken knappt blogga. Det slår aldrig fel - varje gång jag planerar att sätta mig ner och blogga så vaknar Oliwer. Har han en inbyggd anti-blogg-radar nånstans? Ska jag tolka detta som att det inte är meningen att jag ska blogga just nu?
Hm. Jag får tänka om. Jag får kanske slänga in kortare blogginlägg istället. Mer ofta. Typ.. när jag sitter på toa? Ett problem bara. Min app på telefonen - det är nåt knas där, så jag kan inte lägga in bilder via telefonen. Och ett blogginlägg utan bild är ett tråkigt blogginlägg. Måste försöka fixa det där. Det får kanske bli dagens agenda. Utöver de andra sjuttiohundra sakerna som borde göras...
Förresten - idag måste vi fira! Radhuset är sålt! Tjooohoooo! De som flyttar in är ett par med två barn, jättetrevliga. Jag tror de kommer trivas jättebra och passa bra in i vår lilla radhusidyll här på Ringduvan.
Jo, uppdatering vad gäller Oliwer, vi var på BVC igår och han är numera 57.5 cm lång och väger 5315 gram. Inte undra på att det gör aningens ont i axlar och nacke...

Såhär ser en diskbänk ut hos en trött barnfamilj...

Är det bara jag - eller känns detta lite... farligt?

Min dotter har börjat be att få köpa sådana här. För det är ju inte godis, menar hon. Hm.

Det här fick vi i brevlådan häromdagen. Huh? Hämtar de på fritids? Varsomhelst? Känns.. knepigt.

DET GÅR UNDAN

Tiden går så fort! Imorgon blir Oliwer åtta veckor. Redan! Det är knappt så man hinner med. Känner mig helt kalle bakom emellanåt. Hade lätt mycket mer koll när Michaela var bebis, jag visste när man skulle göra vad etc. Den här gången... jag åker bara med. Tar det hela dag för dag, vilket kanske är bra i sig (kontrollfreaket börjar tagga ner), men det är ju inte bra när dagarna springer iväg så man missar om något behöver göras! Glömde till exempel bort att hålla koll på att i takt med att lillgrabben blir större så behöver man byta ut nappen på nappflaskan, till en med större hål. Det blev lite småjobbigt när jag en dag råkade se att jag hade fler nappar än de som vi just då använde, och att det stod "1 månad +" på dem. Han hade passerat en månad för längesen...

Till något helt annat. Idag, klockan 13, är det besiktning av vårt radhus. Det är alltså köparna som vill göra en överlåtelsebesiktning innan köpet slutgiltigt går i lås. Jag är inte särskilt oroad att det ska dyka upp några felaktigheter - vi besiktade ju detta för drygt ett år sedan - men hela grejen innebär ju att köparna skulle kunna backa ur från köpet om de vill, baserat på egentligen ingenting. De har tills imorgon på sig, isåfall. Jag känner att jag har nerverna och känslorna utanpå - inte förrän jag vaknar upp på torsdag morgon känner jag att jag kan slappna av och se radhuset som sålt och fokusera framåt. Två månader kvar tills vi flyttar!

Annars mår vi bra! Christian har börjat jobba igen, så numera är det han som lämnar Michaela på skolan på morgonen (i samband med att han åker till jobbet) och jag som hämtar henne klockan 13.30. Brukar stoppa ner Oliwer i vagnen och promenera bort till skolan, en liten promenad på 40 minuter om jag tar det lugnt. Har änsålänge inte behövt springa dit, men jag har det som en möjlighet om det tidsmässigt skulle skita sig totalt (som om jag skulle orka kubba dit - tjena - inga Kallur-legs här inte).

Gah -har så mycket jag skulle vilja blogga om och berätta för er, men det är som att Oliwer känner på sig att hans morsa funnit ett par lugna minuter - han börjar vakna direkt jag slår ner rumpan på en stol! Återkommer! Tills dess, en bild på en leende Oliwer.
 

En glad Oliwer, 7 veckor

MICHAELA SEX ÅR IDAG!

Ganska precis nu, för sex år sedan, föddes en söt och go liten tjej som vi snabbt konstaterade såg ut som en liten Michaela.

GRATTIS MICHAELA, ÄLSKADE DOTTER, PÅ SEXÅRSDAGEN!

Michaela, cirka ett år gammal.