Blev idag uppmärksammad på att jag inte kan skilja på våra barn. Reagerade med förnekelse, men tamigtusan, så var det visst. Fast det berodde på slarv. Ni minns mitt inlägg där jag hade lagt in en bild på barnen där båda var tio veckor? Oliwer är barnet till höger. Michaela till vänster. Förstås. Så - nu är det utrett. Tack dock, älskade make, för ditt mycket diskreta sätt att påpeka detta på (läs: han skickade ett mail där han i princip skrev "du kan inte skilja på våra baaaarn!!!!" Närå. Men nästan.)
Edit: tror ni inte jag hade skrivit fel igen - haha - men nu ändrade jag direkt!
Ännu en solig höstdag här i Västerås hörrni. Blev en intressant morgon. Christian brukar ju köra Michaela till skolan och ibland åker grannbarnet Saga med. Just idag skulle Saga inte åka med med tydligen hade Christian och Michaela träffat på ett annat grannbarn, Ebba, ute på parkeringen med resultatet att Ebba åkte med i Christians bil istället. Men. Det visste inte jag. Så när det knackade på vår ytterdörr typ fem minuter efter att Christian och Michaela hade gått hemifrån så trodde jag ju att det var de. Som hade glömt något. Som vanligt. Så jag knatade till dörren och öppnade. Men - det var ju varken Christian eller Michaela som stod där. Utan Ebbas mamma. Hon såg mäkta förvånad ut och:
-Eh.. hej.. ehm... alltså... Ebba åker med Christian och Michaela till skolan så jag tänkte höra med dig om du vill att jag tar med Michaela hem i vår bil när jag hämtar Ebba....?
Självklart får du det, kläckte jag ur mig, lite väl glatt. Mycket väl medveten om att jag stod där iklädd en handduksturban på huvudet, ett svart linne som jag sovit i och trosor och inte så mycket mer. Skadad för livet är hon nog, den arma kvinnan. Men hon ser ut att kunna ta en del. Hoppas jag.
Veckan är igång med buller och bång.
Edit: tror ni inte jag hade skrivit fel igen - haha - men nu ändrade jag direkt!
Ännu en solig höstdag här i Västerås hörrni. Blev en intressant morgon. Christian brukar ju köra Michaela till skolan och ibland åker grannbarnet Saga med. Just idag skulle Saga inte åka med med tydligen hade Christian och Michaela träffat på ett annat grannbarn, Ebba, ute på parkeringen med resultatet att Ebba åkte med i Christians bil istället. Men. Det visste inte jag. Så när det knackade på vår ytterdörr typ fem minuter efter att Christian och Michaela hade gått hemifrån så trodde jag ju att det var de. Som hade glömt något. Som vanligt. Så jag knatade till dörren och öppnade. Men - det var ju varken Christian eller Michaela som stod där. Utan Ebbas mamma. Hon såg mäkta förvånad ut och:
-Eh.. hej.. ehm... alltså... Ebba åker med Christian och Michaela till skolan så jag tänkte höra med dig om du vill att jag tar med Michaela hem i vår bil när jag hämtar Ebba....?
Självklart får du det, kläckte jag ur mig, lite väl glatt. Mycket väl medveten om att jag stod där iklädd en handduksturban på huvudet, ett svart linne som jag sovit i och trosor och inte så mycket mer. Skadad för livet är hon nog, den arma kvinnan. Men hon ser ut att kunna ta en del. Hoppas jag.
Veckan är igång med buller och bång.
1 kommentar:
Nice one! Jaja, om hon inte fixar det, den arma kvinnan, så flyttar ni ju ändå från kvarteret snart! ;-P
Men med tanke på att hon har en Ebba har hon nog varit där, i turban-trosa-öpnna-dörren-stadiet själv också! :-)
Puss & Kram
Skicka en kommentar