DET GÅR UNDAN

Tiden går så fort! Imorgon blir Oliwer åtta veckor. Redan! Det är knappt så man hinner med. Känner mig helt kalle bakom emellanåt. Hade lätt mycket mer koll när Michaela var bebis, jag visste när man skulle göra vad etc. Den här gången... jag åker bara med. Tar det hela dag för dag, vilket kanske är bra i sig (kontrollfreaket börjar tagga ner), men det är ju inte bra när dagarna springer iväg så man missar om något behöver göras! Glömde till exempel bort att hålla koll på att i takt med att lillgrabben blir större så behöver man byta ut nappen på nappflaskan, till en med större hål. Det blev lite småjobbigt när jag en dag råkade se att jag hade fler nappar än de som vi just då använde, och att det stod "1 månad +" på dem. Han hade passerat en månad för längesen...

Till något helt annat. Idag, klockan 13, är det besiktning av vårt radhus. Det är alltså köparna som vill göra en överlåtelsebesiktning innan köpet slutgiltigt går i lås. Jag är inte särskilt oroad att det ska dyka upp några felaktigheter - vi besiktade ju detta för drygt ett år sedan - men hela grejen innebär ju att köparna skulle kunna backa ur från köpet om de vill, baserat på egentligen ingenting. De har tills imorgon på sig, isåfall. Jag känner att jag har nerverna och känslorna utanpå - inte förrän jag vaknar upp på torsdag morgon känner jag att jag kan slappna av och se radhuset som sålt och fokusera framåt. Två månader kvar tills vi flyttar!

Annars mår vi bra! Christian har börjat jobba igen, så numera är det han som lämnar Michaela på skolan på morgonen (i samband med att han åker till jobbet) och jag som hämtar henne klockan 13.30. Brukar stoppa ner Oliwer i vagnen och promenera bort till skolan, en liten promenad på 40 minuter om jag tar det lugnt. Har änsålänge inte behövt springa dit, men jag har det som en möjlighet om det tidsmässigt skulle skita sig totalt (som om jag skulle orka kubba dit - tjena - inga Kallur-legs här inte).

Gah -har så mycket jag skulle vilja blogga om och berätta för er, men det är som att Oliwer känner på sig att hans morsa funnit ett par lugna minuter - han börjar vakna direkt jag slår ner rumpan på en stol! Återkommer! Tills dess, en bild på en leende Oliwer.
 

En glad Oliwer, 7 veckor