PROMENAD

Jag brukar promenera mycket. Tycker det är ett skönt sätt att ta sig fram. Man hinner tänka och lyssna. Sällan ser ni mig därför med hörlurar. Jag lyssnar hellre på naturen. Och E18 då förstås (som tenderar att dundra var man än går i den här stan, med vissa undantag).

Sedan Oliwer föddes har det blivit ett antal kilometer till fots med honom i vagnen. På vardagarna går jag hela vägen bort till Michaelas skola och hämtar henne. Tillochmed i regn. Inte lika ofta går vi tillsammans hem igen. Men idag gjorde vi det. Det är en bra bit! Men hon klagade inte. Vi hade det riktigt mysigt och gick där och sjöng (för jag är super super supermään!) och pratade. Kvalitetstid.

Vad jag skulle komma till är att detta promenerande är en riktigt bra motionsform. Passar mig! Och jag inbillar mig att det ger lite resultat (även fast det inte är ambitionen) eftersom jag just nu väger fem kilo mindre än när jag blev gravid förra hösten.

Promenader. Underskattat!

Nedan en bild på världens bästa Michaela tagen i söndags när vi var ute på promenad och cykeltur.