APP APP APP

Alltså jag har precis kommit på hur lätt det är att mobilblogga när man har de rätta verktygen (läs: appen). Tog mig ju bara ett halvt sekel att fatta. Som jag har krånglat. Det tar emot att erkänna, men den där tjejen som i tjugoårsåldern låg i framkant vad gäller teknik och pryttlar, såpass att hon vann säljtävlingar under åren som anställd i Telias butik... jag vet inte var hon blev av. Jaja, bloggandet blev iallafall iochmed denna app så mycket roligare. Fler inlägg, måhända väldigt korta, och lite mer action överhuvudtaget är därför vad ni har att se fram emot, min tappra lilla läsarskara. Och jo, jag hör vad ni tänker; så mycket action det nu kan bli i den där småbarnsmorsans vardag. Det blir vad man gör det till hörrni. Och faktiskt så är blogginspirationen, som ju var ett minne blott under de där turbulenta åren då vi skulle skiljas och ha oss, tillbaka. Så nu ni.

Nu ska jag sluta svamla för ikväll och stänga ögonlocken ett tag. Jag hör Oliwers andetag ifrån hans spjälsäng här bredvid. Bästa sömnpillret ever.

Bjuder som avslutning på denna dag på ett par gosiga valkiga bebislår. Visst vill man bara äta upp dem?

FRIVILLIG GRATIS FLYTTPACKARE SÖKES

Kartongerna packar sig inte av sig själva. Och huset ser ut som hejkomochhjälp mig. Gillar jag hejkomochhjälp mig? Nej. Inte den här gången heller.

Att man aldrig lär sig. Kanske det HÄR är den sista flytten på många många herrans år?

(jo jag vet. jag sa så senast med. men nu är det faktiskt så. på riktigt. sådetså. stjärnstopp på den. over and out)

HALLÅ MÅNDAG VI KÖR SÅ DET RYKER

Blev idag uppmärksammad på att jag inte kan skilja på våra barn. Reagerade med förnekelse, men tamigtusan, så var det visst. Fast det berodde på slarv. Ni minns mitt inlägg där jag hade lagt in en bild på barnen där båda var tio veckor? Oliwer är barnet till höger. Michaela till vänster. Förstås. Så - nu är det utrett. Tack dock, älskade make, för ditt mycket diskreta sätt att påpeka detta på (läs: han skickade ett mail där han i princip skrev "du kan inte skilja på våra baaaarn!!!!" Närå. Men nästan.)
Edit: tror ni inte jag hade skrivit fel igen - haha - men nu ändrade jag direkt!

Ännu en solig höstdag här i Västerås hörrni. Blev en intressant morgon. Christian brukar ju köra Michaela till skolan och ibland åker grannbarnet Saga med. Just idag skulle Saga inte åka med med tydligen hade Christian och Michaela träffat på ett annat grannbarn, Ebba, ute på parkeringen med resultatet att Ebba åkte med i Christians bil istället. Men. Det visste inte jag. Så när det knackade på vår ytterdörr typ fem minuter efter att Christian och Michaela hade gått hemifrån så trodde jag ju att det var de. Som hade glömt något. Som vanligt. Så jag knatade till dörren och öppnade. Men - det var ju varken Christian eller Michaela som stod där. Utan Ebbas mamma. Hon såg mäkta förvånad ut och:

-Eh.. hej.. ehm... alltså... Ebba åker med Christian och Michaela till skolan så jag tänkte höra med dig om du vill att jag tar med Michaela hem i vår bil när jag hämtar Ebba....?

Självklart får du det, kläckte jag ur mig, lite väl glatt. Mycket väl medveten om att jag stod där iklädd en handduksturban på huvudet, ett svart linne som jag sovit i och trosor och inte så mycket mer. Skadad för livet är hon nog, den arma kvinnan. Men hon ser ut att kunna ta en del. Hoppas jag.

Veckan är igång med buller och bång.

ATT SÄGA HEJDÅ

Vi är ute i det fina vädret. Alla fyra. Kliver ut bland radhuslängorna och slås av en lite sorgsen känsla - tänk att om exakt en månad får vi nycklarna till vårt nya boende. Visst kommer vi ha grannar där med (som vi hört mycket gott om) men här... Jag växte upp här. I hundratrettitvåan. De riktigt gamla grannarna här minns mig från mina tonår. Det kan inte hjälpas att jag lite grann känner att jag skiljs från min ungdom nu när vi flyttar.

Men vet ni. Det kommer bli skitbra i Annelund. Jag vet det.

Några bilder från hösten här på Ringduvan.

ÄNGLAPUSS

Många undrar förresten över den röda fläcken vid Oliwers högra öga. Den fanns inte där när han föddes utan har vuxit fram med tiden. Det kallas för smultronmärke eller änglapuss eller hemangiom. Det är en ofarlig "blodkärlsansamling", som tydligen tio procent av barn får. Orsak oklar, men en teori är "förrymda celler från moderkakan under graviditeten". Jag vettefan. Har frågat mig själv om jag gjort ngt galet när jag var gravid. Anklagat mig själv. Tackochlov är dessa smultronmärken ofarliga och kommer högst troligt att försvinna innan han blir stor. Vissa säger inom ett år. Vissa säger inom sju år. Oss stör de inte. Jag skriver de, för han har två till. Ett på bakhuvudet och ett strax nedanför nacken. Så länge de är ofarliga är det helt enkelt så att han ska ha dem, vår lille Oliwer. Som snart blir tre månader. Herregud vad jag älskar mina ungar.

HÖST

Man vet att det är höst när löven nästan attackerar. För första gången på många år kan jag uppskatta hösten. Tycker den är vacker. Gillar när kylan biter tag i kinderna. Gillar dock inte blåst, får så jäkla ont i öronen! Mössa på! (ska bara komma ihåg den)
Vissa slipper blåst. Man skulle gärna vilja ha det likadant. Tänk varm sovsäck i en hammock och liten tupplur. I Annelund kanske.
En månad kvar till flytt hörrni!

GENER

Tycker ni de är något lika, våra två barn? Michaela till höger, när hon var cirka tio veckor gammal (läääängesen) och Oliwer till vänster, tio veckor gammal (taget imorse).

LYCKA

Har krupit till sängs ett tag igen, blir alldeles yr när jag är uppe för mycket. Vilken jäkla förkylning jag åkt på! Men vet ni hur mysigt det ändå är att ligga här och hörs hur Michaela och Christian pratar i köket och Oliwer ligger och ooooh:ar lite åt dem.
Oliwer ja. Han har haft det tufft med magen i flera dagar och gråtit och gnällt mycket och sovit risigt, även nattetid. Till slut kom jag på att det kunde vara D-dropparna! Slutade med dessa och idag har vi haft en glad och leende liten kille, som sov fyra timmar mitt på dagen. Tänk att fem små droppar per dag kan påverka så negativt!
Jag älskar verkligen min lilla fina familj och känner äntligen att sökandet är över - allt jag behöver och vill ha har jag just nu hos mig. Saknar min fina kusin Fia något enormt just nu, men jag vet att hon just nu lever sin dröm tillsammans med sin kärlek så jag är ändå nöjd. Tids nog ses vi igen.
Kram på er därute och värna om det ni håller kärt!

Det här såg jag på köksgolvet för ett tag sen - mysigt!

SJUKSTUGA

Förkyld.

Hosta.

Troligtvis även feber.

Hostmedicin.

Hjärtklappning till följd av hostmedicin.

Make hemma från jobbet för att kunna ta hand om son och dotter.

När hans fru ligger däckad.

Känner mig inte så produktiv eller fräsch just nu.

Hoppas det går över fort.

Känner mig värdelös.

BABYBJÖRN IS THE SHIT

Säger bara en sak.
Tur att bärselar finns!

KILLGREJ

Vi tjejer ska gå in två och två på toa när vi är på krogen. Ok - en tjejgrej. Men ni killar kan man bara lämna ensamma i fem minuter innan ni börjar snacka lumpenminnen. Gaaaah!

SÖMN

Det här har jag tittat en del på idag. Jag har nämligen fått s o v a.
C tog upp Oliwer imorse och jag fick ligga kvar. M väckte mig för frukost vid nio, och sen.. gick jag och lade mig igen. Vaknade när C + barn skulle ut på promenad, tog då en dusch och se ... tillbaka till sängen. Det här man brukar säga att det inte går att sova ikapp det man missat? Bullshit. Går visst. Passar på att vila lite till nu för när familjen kommer hem blir det full rulle - vi har ett kalas att planera! (Michaela har kalas för sina vänner imorrn kl 13-15).
Hörs hörrni!

TESTAR

Jaha.. nu har jag bråkat bra länge med både dator och telefon, så nu får vi se om det funkar att ladda upp en bild via telefonen! Håll en tumme på att ni strax får se en bild på en nöjd liten kille som åker vagn ute i kylan (bara tio grader i skuggan just nu - brrrr!)

VI SES OM SISÅDÄR FEMTON ÅR NÄR JAG HAR MER TID?

Nä. Jag hinner fasiken knappt blogga. Det slår aldrig fel - varje gång jag planerar att sätta mig ner och blogga så vaknar Oliwer. Har han en inbyggd anti-blogg-radar nånstans? Ska jag tolka detta som att det inte är meningen att jag ska blogga just nu?
Hm. Jag får tänka om. Jag får kanske slänga in kortare blogginlägg istället. Mer ofta. Typ.. när jag sitter på toa? Ett problem bara. Min app på telefonen - det är nåt knas där, så jag kan inte lägga in bilder via telefonen. Och ett blogginlägg utan bild är ett tråkigt blogginlägg. Måste försöka fixa det där. Det får kanske bli dagens agenda. Utöver de andra sjuttiohundra sakerna som borde göras...
Förresten - idag måste vi fira! Radhuset är sålt! Tjooohoooo! De som flyttar in är ett par med två barn, jättetrevliga. Jag tror de kommer trivas jättebra och passa bra in i vår lilla radhusidyll här på Ringduvan.
Jo, uppdatering vad gäller Oliwer, vi var på BVC igår och han är numera 57.5 cm lång och väger 5315 gram. Inte undra på att det gör aningens ont i axlar och nacke...

Såhär ser en diskbänk ut hos en trött barnfamilj...

Är det bara jag - eller känns detta lite... farligt?

Min dotter har börjat be att få köpa sådana här. För det är ju inte godis, menar hon. Hm.

Det här fick vi i brevlådan häromdagen. Huh? Hämtar de på fritids? Varsomhelst? Känns.. knepigt.

DET GÅR UNDAN

Tiden går så fort! Imorgon blir Oliwer åtta veckor. Redan! Det är knappt så man hinner med. Känner mig helt kalle bakom emellanåt. Hade lätt mycket mer koll när Michaela var bebis, jag visste när man skulle göra vad etc. Den här gången... jag åker bara med. Tar det hela dag för dag, vilket kanske är bra i sig (kontrollfreaket börjar tagga ner), men det är ju inte bra när dagarna springer iväg så man missar om något behöver göras! Glömde till exempel bort att hålla koll på att i takt med att lillgrabben blir större så behöver man byta ut nappen på nappflaskan, till en med större hål. Det blev lite småjobbigt när jag en dag råkade se att jag hade fler nappar än de som vi just då använde, och att det stod "1 månad +" på dem. Han hade passerat en månad för längesen...

Till något helt annat. Idag, klockan 13, är det besiktning av vårt radhus. Det är alltså köparna som vill göra en överlåtelsebesiktning innan köpet slutgiltigt går i lås. Jag är inte särskilt oroad att det ska dyka upp några felaktigheter - vi besiktade ju detta för drygt ett år sedan - men hela grejen innebär ju att köparna skulle kunna backa ur från köpet om de vill, baserat på egentligen ingenting. De har tills imorgon på sig, isåfall. Jag känner att jag har nerverna och känslorna utanpå - inte förrän jag vaknar upp på torsdag morgon känner jag att jag kan slappna av och se radhuset som sålt och fokusera framåt. Två månader kvar tills vi flyttar!

Annars mår vi bra! Christian har börjat jobba igen, så numera är det han som lämnar Michaela på skolan på morgonen (i samband med att han åker till jobbet) och jag som hämtar henne klockan 13.30. Brukar stoppa ner Oliwer i vagnen och promenera bort till skolan, en liten promenad på 40 minuter om jag tar det lugnt. Har änsålänge inte behövt springa dit, men jag har det som en möjlighet om det tidsmässigt skulle skita sig totalt (som om jag skulle orka kubba dit - tjena - inga Kallur-legs här inte).

Gah -har så mycket jag skulle vilja blogga om och berätta för er, men det är som att Oliwer känner på sig att hans morsa funnit ett par lugna minuter - han börjar vakna direkt jag slår ner rumpan på en stol! Återkommer! Tills dess, en bild på en leende Oliwer.
 

En glad Oliwer, 7 veckor

MICHAELA SEX ÅR IDAG!

Ganska precis nu, för sex år sedan, föddes en söt och go liten tjej som vi snabbt konstaterade såg ut som en liten Michaela.

GRATTIS MICHAELA, ÄLSKADE DOTTER, PÅ SEXÅRSDAGEN!

Michaela, cirka ett år gammal.

TILLBAKA!

Det var längesedan. Jag varnade ju för det. Men jag trodde inte det skulle dröja riktigt såhär länge. Nåja, nu är jag här igen och hoppas kunna hålla igång bloggandet lite mera. Hittills har dygnen, sedan jag skrev senast, handlat om Oliwer. Och när han har sovit har det handlat om Michaela. Och när även hon sovit har det handlat om att försöka städa upp huset inför försäljningsvisningar, och när det har varit avklarat har det handlat om att ha svärföräldrarna på besök en sväng och någonstans långt ner på prioriteringslistan har det kanske handlat även lite om sömn för oss föräldrar.

Livet som spädbarnsförälder har alltså gjort sig påmint. Rejält. Kan inte påstå att jag inte var beredd, för det var jag. Man glömmer inte så lätt. Dock var det faktiskt sex hela år sedan vi var spädbarnsföräldrar senast, och då hade vi ju bara ett barn. Nu har vi ett spädbarn (på snart sex veckor!) och en blivande sexåring som just börjat i förskoleklass. Det var jag inte beredd på, att vi nu skulle ha både och. Knäppt nog, det är ju tämligen självklart att vi hade ett barn sedan tidigare. Men någonstans har man vant sig så vid livet med Michaela att allt bara rullar på och inte förrän det kommer en ny lillskrutt som ibland kräver din odelade uppmärksamhet märker man hur mycket tid man ändå lagt på Michaela. Tid som hon nu måste dela med sin lillebror. Men det går bra. Det är tur att vi är två. Michaela och Christian har hängt ihop en hel del, medan jag och Oliwer fixat vårt. Det är egentligen inte förrän nu (idag, faktiskt) som jag och Michaela lämnade Christian och Oliwer härhemma och drog iväg med Michaelas morfar på äventyr. Och det gick jättebra. Sedär. Nyttigt.

Jaja, jag ska inte bli långrandig denna kväll framför datorn, Oliwer vaknar strax och ska badas och sedan matas och efter det ska denna mamin soooooova. Ville mest hojta till att jag inte glömt bort bloggen och att det ska bättras på med blogginlägg nu när vardagen närmar sig (läs: Christian börjar jobba om en vecka).

Bjussar på en bild från igår kväll när vi badade Oliwer. Kolla in minen. Jag vet inte riktigt vad den betyder men jag förmodar att han gillar att bada. Vi kunde inte sluta garva när han låg så. Han tillochmed somnade i ett par minuter där i badet. En riktig liten livsnjutare.

 

VI ÄR FYRA!

Nu är han här! Onsdagen den 18 juli klockan 11.43 kom vår Oliwer till världen! Allt gick bra! Kommer bli lite bloggtorka här ett tag eftersom tiden just nu inte riktigt finns (all tid när Oliwer sover går åt storasyster eller åt att vila), men vi kommer tillbaka - lovar!

Michaela och Oliwer 28 juli 2012

 

FYRA DAGAR KVAR

Natten till idag sov Michaela hemma hos sin mummu och tuti. Jag och Christian insåg, igår kväll, att det förmodligen var den sista barnfria kvällen för oss på väldigt länge. Troligtvis... hmm.. på ett halvår? För jag tror det var så lång tid det dröjde innan vi lämnade Michaela hos barnvakt första gången. Om jag inte minns fel så var det samma kväll som min surprise-trettio-års-fest ägde rum. Minns att det var aningen pirrigt, men samtidigt var det ju bra att det skedde en kväll då det var full rulle runtomkring mig så jag inte riktigt hann längta och undra hur det gick.

Självklart hade det gått hur bra som helst. Hon var ju hos sin mummu. Och där har det faktiskt alltid gått bra. Så pass bra att vi är ganska bortskämda med att alltid (de få gånger det behövs) lämna henne där. Vi har egentligen aldrig lämnat henne någon annanstans. Något undantag någongång kanske. Det är något jag brukar tänka på ibland, att vårt barnvakts-nätverk är ganska litet. Fast vi har enorma möjligheter till ett större, med tanke på mina fina kusiner och bröder och goda vänner. Men vi är å andra sidan inte ute och svirar så mycket. Och är vi bortbjudna någonstans så följer ju Michaela med nio gånger av tio.

Jaja.. sidospår.

Det jag hade tänkt komma till var att vi igår kväll satt och tittade på varann och undrade lite vad vi skulle hitta på, denna sista barnkväll på väldigt länge. Och vi kunde inte komma på något alls. En idé var att gå ut och äta, men det är faktiskt inte så roligt att vagga fram med min stora mage och landa på något trendigt ställe där man sitter på rad i trånga möblemang. Inte heller så roligt att inte få äta kött som är rosa inuti, allt måste vara väl genomstekt och det suger aprumpa. Inte gott. Så jag väntar hellre tills jag får. Om det så må dröja ett halvår. Nä, kvällen slutade faktiskt med att vi lagade god mat härhemma, tittade på ett avsnitt av Downton abbey (min stora favoritserie just nu - love it!) och därefter en film som fick oss båda att böla ögonen ur oss, varpå det var hej sängen och lite wordfeud och rumble på mobilerna. Sen sov vi. Och sov. Och sov lite till. Till klockan elva! Herreminskapare - det händer inte ofta. Men det var vad vi behövde.

Sen tog vi det bara lugnt och lullade runt i nattsärk tills Michaela kom hem, då vi började baka lite gott att ha hemma i frysen och ta fram när det eventuellt kommer besökare som vill hälsa på oss efter att bebis har kommit. Ja.. det var vår lördag. Skrev i rubriken att det är fyra dagar kvar nu, men egentligen är det ju bara tre eftersom hela lördagen i princip redan avverkats. Fattar ni. Tre dagar kvar. Känns overkligt. Sitter här just nu och har lite förvärkar och ett enormt tryck neråt och känner hur liten bebis därinne svänger fram och tillbaka med sin rumpa tvärsöver magen. Idag inuti magen. Om några få dagar kommer han eller hon vara utanför magen. Går liksom inte att förstår.

Kommer lite bilder här nu.

Lördagskvällens bullskörd

När bullpapprena tog slut blev det en längd

Jag tyckte det ikväll var kul att stå ute på altanen och kika in i vårt kök. Vi ser ut att ha det mysigt!

Världens dyraste utomhuslampa som vi köpte till altanen för inte så längesen. Sjuhundra spänn! Gissa om C gärna tar med sig den till Annelund :-)

Michaelas favorit. Även i regn. Minst en gång om dagen. Spelar ingen roll hur mkt hon skallrar tänder, det SKA BADAS.

Våra pelargoner som vi planerade i början av sommaren har tagit sig och trivs enormt bra.

Har ni tänkt på vilka sjuka mängder sopor man skapar i en familj. Och då är vi änsålänge bara tre pers! Det tar inga två dagar innan vi har ett sånt här berg!

C fixade med bebisens bilbarnstol idag. Och den provsatts av Skrållan såklart.

Jag bäddade klart vagnen idag. Och hängde på den dyraste skötväskan : 49,- på IKEA. Det är egentligen en dataväska, men den duger finfint som skötväska också. De andra väskorna som liksom utger sig för att vara skötväskor (vilket innebär att de har ett litet liggunderlag som ingår) kostar minst femhundra spänn. Så jag - hallå JAG - har gjort ett kap.

FEM DAGAR KVAR

C jobbar sin sista dag idag, sen har han semester. I - håll i er - sex veckor. Det har aldrig hänt förut. Vi har verkligen tänkt till iår förstår ni. M ska ju nämligen skolas in i förskoleklass i augusti, och det kommer jag eventuellt att ha lite svårt att passa tiderna för att göra (med en lillbäs hängandes på armen) så då kom vi fram till att det bästa är om C kan göra detta. Ja, eller någon av oss. Men så att vi iallafall kan turas om att ta hand om bebis utifall att tiderna krockar med matning eller annat.

För det ska ni veta, gott folk, när man har spädbarn - det går inte att planera som förr. Visst - grovt funkar, men det här med att säga att precis då kommer jag. Självklart kommer då bäbis att bestämma sig att kräkas ner sig eller bajsa ner sig eller helt enkelt vara vrålhungrig just då. I know this from experience. Det är en del av charmen. Utöver att, som mamma, lukta bröstmjölk av läckande tutts, ha en ständig kräkfläck på höger axel, vara trött som en gnu så man gör de knäppaste sakerna och vara hormonpåverkad så att man antingen skrattar hysteriskt åt något sorgligt på teve eller gråter som om det vore ens sista stund på jorden när något positivt i ens närhet händer. Japp. Välkommen spädbarnsliv. Igen.

Jag var hos barnmorskan imorse, för allra sista gången innan bebis kommer. Allt var bra med bäbis. Med mig - not so much. Det är den här jeeefla bihåleinflammationen. Fortfarande. Never ending story.

Blev ju så pass dålig häromdagen att jag kände nu måste jag få hjälp. Träffade en doktor som tittade på mig, fnös lite, och sa
-Det är normalt att ha svällda slemhinnor och ha lite ont i bihålorna när man är gravid.Detta sa han, trots att jag gjort min hemläxa innan och pratat bland annat med öron-näsa-hals-mottagningen som explicit sagt att de ville träffa mig. Se till att skaffa en remiss via din familjeläkare. Men nä. Det tyckte in denna läkare. Galet besviken och halvt hysterisk av smärta i bihålorna lyckades jag nästa dag få tid till en annan läkare. Underbara man. Han råkade vara öron-näsa-hals-specialist (som sadlat om till allmänläkare), så han liksom visste vad han snackade om. Mycket riktigt har infektionen inte gått tillbaka utan snarare avancerat, så det var dags för antibiotika. Upplyste honom att jag ju inte tål vissa sorter varpå han letade upp en sort som skulle funka för mig, trots allergier och graviditet. Andades ut och kände att äntligen kan jag få bli frisk. Tryckte i mig antibiotikatabletter i onsdags kväll och vad händer. Jo, jag är allergisk mot även dessa! Inte lika allergisk som mot Kåvepenin, men jag fick en migrän utan dess like. Låg vaken av och till hela natten och ojade mig och trodde huvudet skulle sprängas av smärta. Ni som haft migränattacker vet vad jag snackar om. När man är gravid får man inte ta sina migräntabletter. Då får man bara ta Alvedon eller Citodon. Vilket jag gjorde. Hah - tänk er en fis i rymden. Sådan effekt hade smärtstillande på denna migrän. Jag trodde jag skulle avlida. Morgonen efter ringde jag så upp denna läkare igen och han konstaterade, med medlidande i rösten, att nu finns det inga alternativ kvar. Jag måste uthärda. Så får vi tokbehandla efter att bäbis kommit ut. Jahopp. Och där är vi nu. Tro mig, jag har lekt med tanken att ringa förlossningen och berätta hur ont jag har och hur risigt jag mår, så de får plocka ut bebis i förtid så jag kan få börja äta antibiotika som jag faktiskt tål. Men änsålänge uthärdar jag. Nu när migränen av tabletterna börjat släppa så är det återigen "bara" bihålorna som gör ont, och det är hanterligt. Visst gör det ont och visst är jag trött och slut. Men det är en dag kvar att ta hand om M härhemma, innan C kan ta över och jag kan lägga mig raklång om jag vill. En dag. Och det är fem dagar kvar tills jag ska åka till förlossningen och kläcka bäbis. Jag försöker stå ut.

Så. Nu fick ni en update på mitt just nu lite miserabla liv ;-)

Iallafall, jag tog en bild direkt vi kom hem från barnmorskan idag. Ni behöver ju inte titta på mitt ansikte, jag ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig. Utan smink och trött och slut. Orkar knappt le. Såhär vacker är verkligheten :-)

Vecka 39