För det ska ni veta, gott folk, när man har spädbarn - det går inte att planera som förr. Visst - grovt funkar, men det här med att säga att precis då kommer jag. Självklart kommer då bäbis att bestämma sig att kräkas ner sig eller bajsa ner sig eller helt enkelt vara vrålhungrig just då. I know this from experience. Det är en del av charmen. Utöver att, som mamma, lukta bröstmjölk av läckande tutts, ha en ständig kräkfläck på höger axel, vara trött som en gnu så man gör de knäppaste sakerna och vara hormonpåverkad så att man antingen skrattar hysteriskt åt något sorgligt på teve eller gråter som om det vore ens sista stund på jorden när något positivt i ens närhet händer. Japp. Välkommen spädbarnsliv. Igen.
Jag var hos barnmorskan imorse, för allra sista gången innan bebis kommer. Allt var bra med bäbis. Med mig - not so much. Det är den här jeeefla bihåleinflammationen. Fortfarande. Never ending story.
Blev ju så pass dålig häromdagen att jag kände nu måste jag få hjälp. Träffade en doktor som tittade på mig, fnös lite, och sa
-Det är normalt att ha svällda slemhinnor och ha lite ont i bihålorna när man är gravid.Detta sa han, trots att jag gjort min hemläxa innan och pratat bland annat med öron-näsa-hals-mottagningen som explicit sagt att de ville träffa mig. Se till att skaffa en remiss via din familjeläkare. Men nä. Det tyckte in denna läkare. Galet besviken och halvt hysterisk av smärta i bihålorna lyckades jag nästa dag få tid till en annan läkare. Underbara man. Han råkade vara öron-näsa-hals-specialist (som sadlat om till allmänläkare), så han liksom visste vad han snackade om. Mycket riktigt har infektionen inte gått tillbaka utan snarare avancerat, så det var dags för antibiotika. Upplyste honom att jag ju inte tål vissa sorter varpå han letade upp en sort som skulle funka för mig, trots allergier och graviditet. Andades ut och kände att äntligen kan jag få bli frisk. Tryckte i mig antibiotikatabletter i onsdags kväll och vad händer. Jo, jag är allergisk mot även dessa! Inte lika allergisk som mot Kåvepenin, men jag fick en migrän utan dess like. Låg vaken av och till hela natten och ojade mig och trodde huvudet skulle sprängas av smärta. Ni som haft migränattacker vet vad jag snackar om. När man är gravid får man inte ta sina migräntabletter. Då får man bara ta Alvedon eller Citodon. Vilket jag gjorde. Hah - tänk er en fis i rymden. Sådan effekt hade smärtstillande på denna migrän. Jag trodde jag skulle avlida. Morgonen efter ringde jag så upp denna läkare igen och han konstaterade, med medlidande i rösten, att nu finns det inga alternativ kvar. Jag måste uthärda. Så får vi tokbehandla efter att bäbis kommit ut. Jahopp. Och där är vi nu. Tro mig, jag har lekt med tanken att ringa förlossningen och berätta hur ont jag har och hur risigt jag mår, så de får plocka ut bebis i förtid så jag kan få börja äta antibiotika som jag faktiskt tål. Men änsålänge uthärdar jag. Nu när migränen av tabletterna börjat släppa så är det återigen "bara" bihålorna som gör ont, och det är hanterligt. Visst gör det ont och visst är jag trött och slut. Men det är en dag kvar att ta hand om M härhemma, innan C kan ta över och jag kan lägga mig raklång om jag vill. En dag. Och det är fem dagar kvar tills jag ska åka till förlossningen och kläcka bäbis. Jag försöker stå ut.
Så. Nu fick ni en update på mitt just nu lite miserabla liv ;-)
Iallafall, jag tog en bild direkt vi kom hem från barnmorskan idag. Ni behöver ju inte titta på mitt ansikte, jag ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig. Utan smink och trött och slut. Orkar knappt le. Såhär vacker är verkligheten :-)
 |
| Vecka 39 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar