USA

Vi fick lite annorlunda post igår. En bröllopsinbjudan. Jättekul - jag älskar att gå på bröllop! Bara det att det hålls i USA. I Wyoming. Spontant känner jag att tjohoo klart vi ska åka! Men när vi kollar flygbiljetter och hotell och allt krimskrams som hör ett bröllop till så drar det liksom iväg... Men vi funderar lite till!

MED KLÄDER ÄR DET HANTERLIGT

Lika kallt imorse. Brrr. Tackochlov så är huset varmt och gott. Och som Fia kommenterade - det FINNS ju varma kläder.

Idag började vi dagen med ett besök på BVC med Oliwer, halvårskontroll hos doktorn. Det gick bra, han fick ett ok. Sedan åkte vi hem och fick då besök av fina Petra och två av hennes barn (Zarah och Zamuel). Petra hade med sig världens smarrigaste blåbärspaj (som jag och Michaela mumsar på i detta nu). Mysigt med besök. Sen gick jag och hämtade Michaela på skolan. Det tar tjugo minuter att gå i normal takt. I sånt här väder är det ju underbart. Men på sikt ska lilla fröken åka skolskjuts. Vi får se från och med när.

Jag själv var i tisdags hos doktorn och lämnade blodprover för att kolla vad som är galet med mig. Är, som flera av er vet, riktigt hängig och trött och nere. Dags att göra något åt det. Ska tillbaka på måndag för att diskutera provsvaren.

ENOUGH

Seriöst?
Nu RÄCKER det!

TIRED OF WINTER

Jag hade influensan. Det var det sista ni hörde av mig tror jag. Vi snackar fyrtio-komma-fem-graders feber. Jag var risig. Sen åkte Oliwer på det. Mardröm. Sen skulle Christian iväg på tjänsteresa igen så det var ju bara att skärpa till sig och bli kry. Gick sådär. Men vi klarade det. Men Christian kom ändå hem en dag tidigare än planerat, för efter två sömnlösa nätter på grund av febrig och snorig Oliwer stod jag här och visste fan inte ens hur man öppnade ett mjölkpaket. Nattsömn är en livsnödvändighet! Nu är både jag och Oliwer på bättringsvägen. Det har varit way to much sjukdomar på sistone. Inte ok. Behöver sol och värme nu känner jag. Less på snö och vinter. Hade tjugo minus idag. Vill kräkas på det. Folk på FB åler till värmen till höger å vänster. JAG DÅ? Gaaah.

Bjuder på några bilder på Michaela. I snövädret.

GODA KRAFTER. OND OTUR.

Ibland undrar jag om det finns en kraft någonstans som på något sätt för oss till ställen i livet helt avsiktligt. På kort tid har jag nämligen upplevt - flera gånger - att det varit "meningen" att vi skulle hamna här. I detta hus, på denna plats, här och nu. Det är märkligt. Fascinerande. Samtidigt skrämmande.

Jag vill tro att goda saker händer oss på detta vis. För jag vill inte tro att onda saker sker planerat, de onda sakerna måste vara otur. Varför jag skriver det är för att JUST när jag hade skrivit de två första meningarna på detta inlägg fick jag veta att en bekants barn i torsdags födde en son som avled strax efter födseln. Herregud. Sådana saker KAN inte vara planerade. En liten bebis. Oskyldig. Död. Varför? Jag förstår inte. Jag gråter ögonen ur mig.

Jag får fortsätta detta inlägg en annan dag. Jag kom liksom av mig nu.

Bild på nybadad Oliwer med tuppkam nedan. Är så lyckligt lottad som har två fina barn i livet.

INFLUENSA?

I förrigår kväll började jag frysa. Väldigt. Riktigt låg och skakade under täcket. Inte förrän mitt i natten kom jag på att jag kanske borde kolla om jag hade feber. Eh ojdå, det hade jag visst, trettionio grader. I med ett par Alvedon så kunde jag somna sen. Vaknade igår morse och hade fortfarande trettioåtta grader, men kämpade ändå på mig kläder och allt eftersom vi hade tid med Oliwer på ögonmottagningen. Petade i mig Alvedon var fjärde timme under hela gårdagen och mådde ändå hyfsat bra. Igår kväll var det plötsligt dags igen. Frossa. Byltade på mig flanellpyjamasbyxor och raggsockor och ner under varma täcket igen, efter en Alvedon. Vid midnatt vaknade jag av att jag frös så enormt mycket så jag tempade igen och visst fasen hade jag trettionio och nio. I med Alvedon och Ibumetin. Två timmar senare vaknade jag igen. Kokade. Kände hur hjärtat slog i tvåhundra inne i bröstkorgen. Tempade igen. Fyrtio och fem. Shit! Nu blev jag på riktigt orolig. Det var bara två timmar sedan jag tog febernedsättande, ändå så hög feber. Väckte Christian som blev galen av oro. Han ringde 1177 och rådfrågade och enligt dem är årets förkylningsinfluensa såhär; hög feber. Så det är bara att gilla läget och vänta ut det. Vi bestämde därför redan inatt att Christian skulle vara hemma från jobbet idag så jag fick ligga i sängen och vila. Vilket jag gör i skrivande stund. Skittråkigt. Särskilt eftersom jag vaknade imorse och var helt feberfri! Knäppt, för några timmar sen 40.5 och nu 36.9. Vi väntar väl och ser om det kommer mera.

SISTA DAGEN PÅ LOVET. NEJ, N Ä S T SISTA DAGEN.

Söndag idag. Trettondag jul. Imorgon börjar vardagen "på riktigt". För många. Inte riktigt för oss. Michaelas skola (hon går på skolan som ligger vägg-i-vägg med sötaste Miras skola - Fia undrade förut) är ju en privat sådan och följer således inte de kommunala skolornas terminsplanering till punkt och pricka, utan här börjar man terminen genom att hålla stängt för planering. Alltså får vi en "extra" ledig dag. Fast inte hela familjen; Christian jobbar som vanligt. Men jag och kidsen får en extra dag tillsammans. Tyvärr kommer dagen att inledas med ett tråkigt måste på Reumatologen, men vi fåt se det som en kul grej. Och hoppas på att både läkare och patienter på Reumatologen är glada och positiva en måndag morgon. Så de orkar med oss ;-)

Julsakerna är fortfarande kvar. Har helt enkelt inte hunnit. Det får bli en dag i veckan.

Nedan nytagna bilder på mina kiddos <3

ANNASOFFAN

Jamen jag skulle ju ha fortsatt visa er huset ju! Det var ett tag sen vi snackade inredning känner jag. Mitt intresse för det har dock inte svalnat, om någon nu fått för sig det. Tvärtom. Är galnare än någonsin.
Iallafall, idag tänkte jag visa den del av huset som jag börjat kalla Annasoffan. Konstigt namn på en del av ett hus, men det är faktiskt så enkelt att Christians kompis Anna för en tid sedan lade ut på facebook att hon ville sälja en soffa på grund av att hon sålt sin lägenhet i Stockholm och köpt en ny med sin blivande sambo. En vit fin tvåsitsad Karlstad från IKEA med tillhörande fotpall kom så att bli hämtad av Christian en lördagmorgon strax innan jul. Och nu heter detta hörn i huset alltså Annasoffan. Och här kommer några bilder på den delen av huset. Just nu i julutsmyckning. Är bra sugen på att packa ner julesakerna, särskilt som man just nu skådar gräsmattan utanför fönstret (ja, det har töat en del), men kvällar som denna ÄR det ju rätt myspys med kransarna och värmeljusen...

HAPPY NEW YEAR!

Gott nytt 2013!

HAIR

Hon börjar få långt hår, dotran!

UTE

Vilken härlig dag. Ett par få plusgrader så man inte frös rumpan av sig när man var ute. Så ute var vi. Jag, Michaela och Oliwer. Christian? Not so much. Han är inte så kry stackaren. Så han har fått såsa inomhus istället. Behövde han. Utomhus körde vi snowracer (fast på min tid kallades det bob), byggde snögubbe och snölykta. Mysigt!

SNÖIG MORGON

Godmorgon! Här vaknade vi klockan åtta! Oliwer tog igen lite av sömnen han gick miste om inatt. Michaela vaknade tjugo över åtta och Christian ligger nere i källaren fortfarande och mår lite risigt. Utanför faller snön. Det är verkligen vackert. Jag själv mår äntligen lite bättre så idag ska jag försöka göra lite nytta. Dammsuga. Tvätta. Och ut och leka i snön. Låta Michaela åka på sin snowracer som tomten kom med.
Önskar er en härlig lördag!

NATTLIG GRÅT

Här har ni världens gladaste kille. Lite över fem månader nu. Gladare unge får man leta efter. Så länge han får vara med "där det händer". Ligga i vagnen och sova när mami kör runt på ICA Maxi t ex? No no, då ska man upp i famnen och skratta åt folk. Typ så. Inte det minsta blyg. Än. Nattetid är det just nu en lite annan story. Då gnälls det. I sömnen. Och så brister man ut i världens ledsnaste gråt utan förklarlig anledning. Troligtvis någon fas. Som känns som att den väcker hela byn. Hoppas det går över fort. Och det är tur han glad när han vaknar igen. Vår söre lille gladskit.

MISSLI OCH DARIN

Dagen snart till ända. Oliwer har just somnat. Jag passar på att vila lite. Är så trött. Snuvig. Ont. Darrhänt. Nåt på gång att bryta ut tror jag. Det som till slut fick igång mig iallafall en stund idag var musik. Jag är helt såld på två låtar som spelades i årets säsong av "så mycket bättre". Den ena är när MissLi tolkar "Här kommer natten", och den andra är när Darin sjunger "En apa som liknar dig". Har skrålat mig hes. Både jag och Michaela faktiskt. Älskar att ongen har samma musiksmak som mig.

NOT SO WELL T'DAY

Idag mår jag risigt. Huvudvärk som inte ens mina dunderpiller (som visserligen inte är så starka) råder bot på och en värk i kroppen som får mig att vilja ligga i ett hett bad hela dagen. Ingen ork alls. Känns som jag hinkade tre pavor vin igår och dansade på styltor hela natten. Då förstår ni känslan. Tur det är ledighet så barnen kan tas om hand av sin pappa så jag får krypa ner under täcket ett litet tag till.

Jag får alltid så dåligt samvete när jag mår såhär. Känner mig alltid så otillräcklig. Vill inget hellre än att orka vara pigg och glad och ge mig ut i det vackra snölandskapet med barnen. Men jag orkar inte. Så inihelvete trist.

JULDAGSMORGON

Julafton är förbi! I skrivande stund sitter vi och äter långfrukost med rester (mina goda köttbullar) på mackorna. Jag smet upp för att skriva lite här. Hade trevligt igår! För första gången firades julen gemensamt. Rajalaaksos, Sjöholmarna och Kulik-senior och vi. På kvällen tittade även Päivi förbi med lille Rune (som jag glömde fota). Tokmys! Fick finfina klappar allihop och maten vad guld (fast vi har massor kvar). GOD FORTSÄTTNING!

CHRISTMAS TREE. BIG CHRISTMAS TREE.

Syns så sjukt dåligt på bilden, men vad jag vill visa er är vår julgran. Framför den står Maximilian och Michaela. En sjuåring och en sexåring. Kan ni då föreställa er hur gigantisk det där trädet är? Vi köpte den ju inte på Plantagen eller utanför ICA direkt... Och nej - för er som nu genast tror att vi stulit den - det har vi icke! Hederligt inköpt av en skogsägare.

Nu är det dags att sova för jag tappade just telefonen i pannan. Imorrn är det julafton. Fifan så mysigt.

THE SHOPAHOLIC IN NEED OF REHAB?

Jag har kommit in i en period av "det-finns-så-sjukt-mycket-toksnygga-kläder-syndromet" kombinerat med "jag-vill-ha-sjukan". Överallt jag går så finns där något som liksom väser fram mitt namn och drar till sig mina blickar. Det är, på fullaste allvar, jobbigt. Särskilt när man har en bil som står på en verkstad i Märsta och väntar på att bli reparerad, där slutnotan kommer hamna på en mycket otrevlig summa pengar.

Idag sprang jag på denna fina!

EN TRÄFF ATT SE FRAM EMOT

Innan vi blev gravida med Michaela var jag gravid. Den graviditeten avslutades tyvärr i den fjortonde veckan med ett så kallat MA (Missed Abortion), vilket innebär att embryot helt enkelt dött men att kroppen inte förstått det, så man har inte fått missfall som man borde ha fått. Typ så.

Detta var en traumatisk tid för både mig och Christian. Dels kände vi en enorm sorg för vi hade ju förlorat vårt lilla barn som var inne i min mage (alla ni som nu tänker "jamen det var ju inget barn ännu, det var bara en klump celler" kan hålla käft och återkomma i ärendet när ni själva längtat efter att bli gravida i flera år och sedan lyckas och är så uppöveröronenlyckliga och sedan får orden "tyvärr ser jag inget hjärta slå" kastade i ansiktet när ni sitter med benen upp i vädret och pimppalora uppfläkt för en doktor). Dels var själva missfallet, när kroppen till slut förstod att det döda fostret måste stötas ut, en jobbig historia innehållande förlossningsvärkar och blod. För att uttrycka det milt.

Iallafall, i denna svåra tid fann jag en sida på nätet som hette Familjeliv. Där hittade jag en tråd med andra tjejer som, precis som jag, hade insett att det där rosa fluffilulliga tindrandet kring graviditetsönskan var en fet jävla illusion. Visst, det finns de därute som lägger sina trosor och kalsonger i samma tvättkorg och vips så bidde det ett barn. Eller de som krökar på krogen och får med sig någon hem för ett sjujävla ligg och upsidups så blev det bebis. Men - newsflash - i väldigt många fall är det i n t e så enkelt att bli gravid. Och om man har förmånen ATT lyckas bli gravid så är det ingen självklarhet att graviditeten fortskrider som den ska. Faktiskt så är det ett helt fantastiskt mirakel att kvinnokroppen blir gravid och ett ännu större mirakel att allt blir som "det ska" med det lilla barnet därinne i magen.

Åter till tråden. Jag hittade som sagt ett gäng tjejer där som hade liknande tankar och känslor som jag. Realister. Helt underbara damer med humör, humor, hjärtat på rätt ställe och hjärnor med kapacitet långt förbi vad de själva är medvetna om. Vi har fortfarande kontakt och konstaterade häromdagen att det är sju till åtta år sedan vi alla började "pratas". En del av oss har även träffats på riktigt. Och vet ni? I augusti ska vi alla träffas på riktigt.

MAGSJUKA - STAY AWAY

Nu är det dags igen. Magsjuketider. De kommer ju varje år, dessa perioder av magsjukor, så jag är inte särskilt chockad. Det som jag dock chockeras över, år efter år, är hur vissa föräldrar väljer att hantera sina magsjuka barn. Jag blir förvånad, ledsen, förbannad och frustrerad. Tänker inte folk?

Ett exempel ur verkligheten:
Storasyster Emma går i förskoleklass. Emma har en lillasyster, Anna, som går på dagis. Anna har diarré så hon stannar idag hemma med sin mamma. Men Emma? Hon körs till skolan som vanligt. Alltså - hur resonerar man som förälder här? När det över hela skolan sitter lappar uppsatta med information om att det går magsjuka. När det bara är ett par dagar kvar till jul. Sånt här gör mig galen. Är det så inihelvetes svårt att förstå att det är såhär man sprider magsjukan i onödigt stor omfattning? Om det ena barnet har möjlig magsjuka så behåller man båda barnen hemma - särskilt i magsjuketider! Ni föräldrar som gör såhär tycker jag agerar egoistiskt och oansvarigt. Är så besviken.

Nu råkar det vara så att denna Emma går i Michaelas klass. Så jag har redan bett Michaelas farmor och farfar hämta Michaela så tidigt de kan idag, de behöver inte vänta tills klockan blir halv två (då hon egentligen ska hämtas). För vi vill verkligen inte behöva få magsjuka i huset. Det är julafton på måndag och då kommer vi ha fullt hus här. Michaelas farmor och farfar kom ju redan igår, och på torsdag kommer Omi (Christians mormor) från Tyskland, och på söndag kommer Christians syster med familj. Jag skulle bli mycket besviken om det skulle visa sig att vi behöver ställa in hela tjolahoppet på grund av magsjuka.