Ibland undrar jag om det finns en kraft någonstans som på något sätt för oss till ställen i livet helt avsiktligt. På kort tid har jag nämligen upplevt - flera gånger - att det varit "meningen" att vi skulle hamna här. I detta hus, på denna plats, här och nu. Det är märkligt. Fascinerande. Samtidigt skrämmande.
Jag vill tro att goda saker händer oss på detta vis. För jag vill inte tro att onda saker sker planerat, de onda sakerna måste vara otur. Varför jag skriver det är för att JUST när jag hade skrivit de två första meningarna på detta inlägg fick jag veta att en bekants barn i torsdags födde en son som avled strax efter födseln. Herregud. Sådana saker KAN inte vara planerade. En liten bebis. Oskyldig. Död. Varför? Jag förstår inte. Jag gråter ögonen ur mig.
Jag får fortsätta detta inlägg en annan dag. Jag kom liksom av mig nu.
Bild på nybadad Oliwer med tuppkam nedan. Är så lyckligt lottad som har två fina barn i livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Söt Oliwer! Och jättelik Nico på bilden. Men vad hemskt med din bekanta och det lilla barnet.
Fy - kan inte ens föreställa mig!
Kram i massor! <3
Skicka en kommentar