ORGANISERA MERA

Ordning och reda.
Hysterisk? Jag? Nä vaddå...
(prova själv att stå och rycka i varje jävla kryddburk sådär lite lagom skitstressad och inte hitta vad du behöver)

TEETH

Här har ni grabben som håller på att få sina allra första tänder!

TULPANER

Man vet att man börja bli typ medelålders när man fullkomligt ä l s k a r tulpaner. Så vansinnigt vackra. Dessa fick jag i helgen, när familj och vänner var här och firade både mig och Christian.

THIRTYSIX? ALREADY?

Nämen! Vad fick denna småbarnsmorsan i födelsedagspresent? Wohooo!

A DEAR FRIEND VISITING

Idag fick vi kärt besök. Elsa, som gick på samma förskola som Michaela och alltså har hängt med Michaela sen de båda var riktigt pyttesmå (faktiskt brukade vi ses även på Öppna Förskolan när vi hade flyttat hem till Sverige, innan de båda var stora nog att börja på förskolan), kom hit en stund innan Michaela kom hem från skolan. Det var ett tag sen vi sågs. Åh som hon vuxit. Och tappat tänder. Det bar en mycket förvånad och glad Michaela som klev av skolbussen sedan, när hon såg Elsa stå där bredvid mig i sin rosa toppluva.
Just nu leker de på övervåningen. Utanför Michaelas rum. När jag nyss frågade varför de inte lekte I Michaelas rum fick jag veta att det är alldeles för stökigt för att leka där. De får helt enkelt inte plats. Och så förbjöds jag att gå dit och titta.
-Du kommer bara få panik över att det är så stökigt mamma. Bättre du kollar sen när vi städat. För vi ska städa efter oss. Lovar!
Gissa om jag kommer hold tjem to that promise.

Här nedan är de, ett par minuter efter att de träffats.

TEMPORARY WEDDING RING

I samband med att jag blivit något smalare om kroppen så har även mina fingrar blivit smalare. Så bra, kan man tycka. Hade ju onekligen sett något konstigt ut om just fingrarna förblivit av variant mullig. Men det finns faktiskt ett litet bekymmer. Ett i-lands-bekymmer. Mina vigselringar. De är numera för stora. Hittills har det ändå fungerat, eftersom själva leden där man böjer på fingret fungerat som en sorts spärr, ringarna har inte lyckats passera den delen av fingret. Tills i måndags. Jag stod i källaren och hängde tvätt, tittade till på fingret och nästan skrek högt när jag såg att ena ringen saknades! Leta leta leta. Hittade den snabbt, tackochlov, hade TUR. Men där och då bestämde jag mig för att ta av mig ringarna och förvara dem på ett säkrare ställe än mina fingrar. Ska ta med dem till en guldsmed och kolla om man kan förminska dem på något sätt, kanske man kan lägga på ett lager invändigt i dem? Jag har ingen aning. Men jaha, tills dess då? Ska jag gå här u t a n ringar? Jag älskar ju mina ringar. Känner mig naken utan dem. Plus att jag vid flertalet tillfällen hajade till, fick panik, blev alldeles kallsvettig och började vansinnesleta efter dessa ringar i hela huset tills jag insåg att de ju medvetet tagits av i väntan på guldsmedsbesöket.
Knäpp? Jag?
Jag vet.
Iallafall, för att bespara mig själv och min familj och hela min omgivning sådana vansinnes-letande-incidenter bestämde jag mig för att sätta en tillfällig ring på fingret. Jag satsade stort. Riktigt blingbling. Ser ut som att jag är förlovad med en amerikan som belånat både hus, bil och sin mormor för att ha haft råd att ge mig denna ring. Men what-the-hell, nångång måste man ju få glänsa lite! På bilden nedan har ni underverket. Min nya bästa vän. Jag älskar denna ring! Och för att nu inte oroa stackars maken som är på tjänsteresa;

Älskling, jag har inte belånat huset, bilen eller din mormor. Jag har köpt den med egna pengar, utan att tömma våra sparkonton. Inte barnens sparkonton heller för den delen. Släpp det. Because I'm worth it.

(om-någon-blir-avundsjuk-och-vill-köpa-en-likadan-så-är-den-köpt-på-butiken-Glitter-och-kostade-sjuttio-kronor)

NEW HOBBY?

Hade svårt att sova inatt (ja nu på morgonen med om jag ska vara ärlig - vilken förtjusande vacker och tålmodig mor jag kommer vara idag) (eller kanske inte) och låg och tittade på foton jag tagit med mobilen och hittade dessa från i somras. Tänk att vi snart är där igen. Längtarihjälmig.

Vill förresten ha en ny kamera. En på-riktigt-kamera. Systemkamera. Har insett att jag älskar att fota och att jag tamigtusan får till riktigt bra bilder emellanåt. Födelsedagspresent - yes please! Kanske en fotokurs med.

Nähä.. dags att väcka barnen för att köra igång morgonracet och få iväg stora barnet till skolskjutsen. Maken är... *spännande trumvirvel* i Schweiz! Otippat va?

FINDING ANU. MY WAY BACK.

Jag börjar sakta men säkert återhämta mig och bli mitt "gamla vanliga jag". Våren är i antågande, jag ser ljust på livet och gläds åt det faktum att jag har en sån fin liten familj och världsbästa vänner, såväl gamla som nya.

IBLAND SÅ.

Var tid har sin tjusning, brukar det heta när man har småskitar hemma. Och det stämmer nog. Bara det att jag förmodar att majoriteten av alla föräldrar ibland måste söka efter själva tjusningen med både ljus och lykta. För SÅ jäkla pluttenuttigt och gosigt och mysipysigt är det i n t e att vara förälder. Långt ifrån.

Men ibland slår det faktiskt även mig, hur tillfreds jag kan vara i ett "nu". Och det är 9 gånger av 10, när mina barn är nära. Riktigt nära. Såsom nu. När yngsta avkomman sover i min famn.

KOM IGEN NU VÅREN. DAGS NU.

Tjohej, längesen jag skrev, sorry sorry! Har sin förklaring dock, mår inget vidare, men det är som det är. Snart kommer våren och med den kommer jag nog tillbaka med full kraft. Ville bara rapportera lite kort att allt är ok med oss. Ni får några bilder istället! Nu vet jag inte i vilken ordning de kommer, men de föreställer iaf detta:
1. Jag och barnen, taget av min pappa på nyårsafton.
2. Michaela, på väg till sitt allra första disco!
3. Oliwer, som börjat sova på mage.
4. Jag och Oliwer. Oliwer med en äppellapp i pannan.
5. Oliwer vid matbordet.

Hörs snart igen!

RESOR

Christian har varit på tjänsteresa. Igen. Det kommer eventuellt att fortsätta såhär ett bra tag framöver, att han är borta varannan vecka. Så det är bara vi vänjer oss. Denna gång måste jag dock få påstå att det gick riktigt jäkla bra! Visserligen behöll jag Michaela hemma från skolan onsdag och torsdag pga att hon var så himla förkyld, så jag slapp ju all stress med att lämna och hämta, men vi upplevde ändå stor skillnad denna gång. Jag kände mig lugnare och tryggare. Inte alls lika hispig som jag ibland kan vara. Skönt.

I skrivande stund ligger Christian och sover (han kom hem vid ett inatt), Michaela spelar spel på min dator, Oliwer sover en kortis och jag sitter i flanellpyjamasbyxor och har skrivit en lista över saker som idag ska inhandlas på Ikea - tjohooo!

Nedan några bilder från de senaste dagarna, när Christian var bortrest.

USA

Vi fick lite annorlunda post igår. En bröllopsinbjudan. Jättekul - jag älskar att gå på bröllop! Bara det att det hålls i USA. I Wyoming. Spontant känner jag att tjohoo klart vi ska åka! Men när vi kollar flygbiljetter och hotell och allt krimskrams som hör ett bröllop till så drar det liksom iväg... Men vi funderar lite till!

MED KLÄDER ÄR DET HANTERLIGT

Lika kallt imorse. Brrr. Tackochlov så är huset varmt och gott. Och som Fia kommenterade - det FINNS ju varma kläder.

Idag började vi dagen med ett besök på BVC med Oliwer, halvårskontroll hos doktorn. Det gick bra, han fick ett ok. Sedan åkte vi hem och fick då besök av fina Petra och två av hennes barn (Zarah och Zamuel). Petra hade med sig världens smarrigaste blåbärspaj (som jag och Michaela mumsar på i detta nu). Mysigt med besök. Sen gick jag och hämtade Michaela på skolan. Det tar tjugo minuter att gå i normal takt. I sånt här väder är det ju underbart. Men på sikt ska lilla fröken åka skolskjuts. Vi får se från och med när.

Jag själv var i tisdags hos doktorn och lämnade blodprover för att kolla vad som är galet med mig. Är, som flera av er vet, riktigt hängig och trött och nere. Dags att göra något åt det. Ska tillbaka på måndag för att diskutera provsvaren.

ENOUGH

Seriöst?
Nu RÄCKER det!

TIRED OF WINTER

Jag hade influensan. Det var det sista ni hörde av mig tror jag. Vi snackar fyrtio-komma-fem-graders feber. Jag var risig. Sen åkte Oliwer på det. Mardröm. Sen skulle Christian iväg på tjänsteresa igen så det var ju bara att skärpa till sig och bli kry. Gick sådär. Men vi klarade det. Men Christian kom ändå hem en dag tidigare än planerat, för efter två sömnlösa nätter på grund av febrig och snorig Oliwer stod jag här och visste fan inte ens hur man öppnade ett mjölkpaket. Nattsömn är en livsnödvändighet! Nu är både jag och Oliwer på bättringsvägen. Det har varit way to much sjukdomar på sistone. Inte ok. Behöver sol och värme nu känner jag. Less på snö och vinter. Hade tjugo minus idag. Vill kräkas på det. Folk på FB åler till värmen till höger å vänster. JAG DÅ? Gaaah.

Bjuder på några bilder på Michaela. I snövädret.

GODA KRAFTER. OND OTUR.

Ibland undrar jag om det finns en kraft någonstans som på något sätt för oss till ställen i livet helt avsiktligt. På kort tid har jag nämligen upplevt - flera gånger - att det varit "meningen" att vi skulle hamna här. I detta hus, på denna plats, här och nu. Det är märkligt. Fascinerande. Samtidigt skrämmande.

Jag vill tro att goda saker händer oss på detta vis. För jag vill inte tro att onda saker sker planerat, de onda sakerna måste vara otur. Varför jag skriver det är för att JUST när jag hade skrivit de två första meningarna på detta inlägg fick jag veta att en bekants barn i torsdags födde en son som avled strax efter födseln. Herregud. Sådana saker KAN inte vara planerade. En liten bebis. Oskyldig. Död. Varför? Jag förstår inte. Jag gråter ögonen ur mig.

Jag får fortsätta detta inlägg en annan dag. Jag kom liksom av mig nu.

Bild på nybadad Oliwer med tuppkam nedan. Är så lyckligt lottad som har två fina barn i livet.

INFLUENSA?

I förrigår kväll började jag frysa. Väldigt. Riktigt låg och skakade under täcket. Inte förrän mitt i natten kom jag på att jag kanske borde kolla om jag hade feber. Eh ojdå, det hade jag visst, trettionio grader. I med ett par Alvedon så kunde jag somna sen. Vaknade igår morse och hade fortfarande trettioåtta grader, men kämpade ändå på mig kläder och allt eftersom vi hade tid med Oliwer på ögonmottagningen. Petade i mig Alvedon var fjärde timme under hela gårdagen och mådde ändå hyfsat bra. Igår kväll var det plötsligt dags igen. Frossa. Byltade på mig flanellpyjamasbyxor och raggsockor och ner under varma täcket igen, efter en Alvedon. Vid midnatt vaknade jag av att jag frös så enormt mycket så jag tempade igen och visst fasen hade jag trettionio och nio. I med Alvedon och Ibumetin. Två timmar senare vaknade jag igen. Kokade. Kände hur hjärtat slog i tvåhundra inne i bröstkorgen. Tempade igen. Fyrtio och fem. Shit! Nu blev jag på riktigt orolig. Det var bara två timmar sedan jag tog febernedsättande, ändå så hög feber. Väckte Christian som blev galen av oro. Han ringde 1177 och rådfrågade och enligt dem är årets förkylningsinfluensa såhär; hög feber. Så det är bara att gilla läget och vänta ut det. Vi bestämde därför redan inatt att Christian skulle vara hemma från jobbet idag så jag fick ligga i sängen och vila. Vilket jag gör i skrivande stund. Skittråkigt. Särskilt eftersom jag vaknade imorse och var helt feberfri! Knäppt, för några timmar sen 40.5 och nu 36.9. Vi väntar väl och ser om det kommer mera.

SISTA DAGEN PÅ LOVET. NEJ, N Ä S T SISTA DAGEN.

Söndag idag. Trettondag jul. Imorgon börjar vardagen "på riktigt". För många. Inte riktigt för oss. Michaelas skola (hon går på skolan som ligger vägg-i-vägg med sötaste Miras skola - Fia undrade förut) är ju en privat sådan och följer således inte de kommunala skolornas terminsplanering till punkt och pricka, utan här börjar man terminen genom att hålla stängt för planering. Alltså får vi en "extra" ledig dag. Fast inte hela familjen; Christian jobbar som vanligt. Men jag och kidsen får en extra dag tillsammans. Tyvärr kommer dagen att inledas med ett tråkigt måste på Reumatologen, men vi fåt se det som en kul grej. Och hoppas på att både läkare och patienter på Reumatologen är glada och positiva en måndag morgon. Så de orkar med oss ;-)

Julsakerna är fortfarande kvar. Har helt enkelt inte hunnit. Det får bli en dag i veckan.

Nedan nytagna bilder på mina kiddos <3

ANNASOFFAN

Jamen jag skulle ju ha fortsatt visa er huset ju! Det var ett tag sen vi snackade inredning känner jag. Mitt intresse för det har dock inte svalnat, om någon nu fått för sig det. Tvärtom. Är galnare än någonsin.
Iallafall, idag tänkte jag visa den del av huset som jag börjat kalla Annasoffan. Konstigt namn på en del av ett hus, men det är faktiskt så enkelt att Christians kompis Anna för en tid sedan lade ut på facebook att hon ville sälja en soffa på grund av att hon sålt sin lägenhet i Stockholm och köpt en ny med sin blivande sambo. En vit fin tvåsitsad Karlstad från IKEA med tillhörande fotpall kom så att bli hämtad av Christian en lördagmorgon strax innan jul. Och nu heter detta hörn i huset alltså Annasoffan. Och här kommer några bilder på den delen av huset. Just nu i julutsmyckning. Är bra sugen på att packa ner julesakerna, särskilt som man just nu skådar gräsmattan utanför fönstret (ja, det har töat en del), men kvällar som denna ÄR det ju rätt myspys med kransarna och värmeljusen...

HAPPY NEW YEAR!

Gott nytt 2013!