GULDIS

Vi har en ny liten familjemedlem sedan två veckor tillbaka. Guldis. En idag sju veckor gammal liten guldhamster, som faktiskt är helt bedårande söt.
Vi har från början haft en strategi för hur vi ska få henne så tam som möjligt. Detta blev extra aktuellt att tänka på efter att Michaelas dagiskompis skaffade guldhamster och det visar sig att de inte ens kan ta upp den eftersom den bara bits. Vi ville inte ha en bitande guldhamster. Så vi har alltså tänkt till och försökt vara så "pedagogiska" som möjligt. Som man nu kan tänkas vara när det gäller en liten gnagare... Men faktum är att det har gett resultat. Antingen det, eller så har vi haft enorm tur vad gäller hennes personlighet. Guldis är nämligen en social liten tjej som är nyfiken på oss. Visst, hon är ett nattdjur och vaknar mest till liv då och härjar, men hon vaknar även dagtid när vi tittar till henne och kommer självmant ut och hälsar på oss och har inget emot att bli upplockad i famnen för lite gullegull. Dock börjar vi inse att hon nog har lite tråkigt i sin bur. Hon har ett hjul som hon kan springa i, men grejen är den att hon kan springa i den hela natten om hon bara fick. Och det har jag läst någonstans att de inte ska få göra - det "sliter ut dem" i förtid. Så vi måste hitta på lite andra aktiviteter åt henne. Igår kväll satt jag så och spanade in hamster-aktiviteter på nätet och kom fram till några olika möjliga varianter. Gissa om jag började gapskratta när jag insåg att jag satt där, halv tolv på kvällen, och tittade på hamstersaker på nätet. Snacka om att livet har tagit en annan vändning :-)

Jaja - off we go till djuraffären nu då :-)

ÄTIT LITE MYCKET?

Fia har, från andra sidan jordklotet (nåja, typ), beställt magbild. Har varit usel på sånt denna gång. Men nu tog jag faktiskt en bild alldeles nyss. Så - here you go. Tjockisen i egen hög person :-)

Vecka 26. 99 dagar till beräknad förlossning.

MÅSTE LETA EFTER HÖRSELKÅPORNA

Javisst ja. Glömde berätta. Imorrn kväll händer det stora grejer. En av Michaelas största idoler kommer till stan. Självklart måste vi vara där.

HEMMETS HJÄRTA?

Det finns en central möbel i varje hem. En möbel som är sådär att den säger så mycket om den som har den. Kan ni gissa vilken möbel jag syftar på?

Soffan, ja.

Vi har idag två stycken enkla Klippan-soffor från IKEA. Jag köpte dem faktiskt bara som en temporär lösning, "tills rätt soffa dyker upp". Och så har de blivit kvar.

De är egentligen inte så pjåkiga. Har man några snygga kuddar och filtar i dem så är de till utseendet helt ok. Och komforten är väl ok. Men inte som skänkta från ovan, direkt. Det är ju inga soffor man råkar somna i. På gott och ont.

Ni ska veta att det inte är ofta som jag och C är överens om något här i vårt hem, när det gäller inredning. Men att vi så småningom behöver investera i ny/nya soffa/soffor är vi helt ense om. Vi tror att vi vill ha en grå soffa, som liksom är lite grov i tyget, så att den tål lite stryk (läs: bebiskräk). Sen vet vi inte så mycket mera. Vi har varit runt och kikat lite och inser att det finns så många val att göra. Vill vi ha en hörnsoffa eller en variant bara med schäslong eller vill vi ska ha två vanliga soffor eller bara en enkelsoffa? Alla dessa val.

Och så klev vi in på Mio. Och jag blev som vanligt kär. Den här soffan vill jag ha. Vill vill vill.

EN NY ERA

Som hon har väntat. Och längtat. Och tjatat. Och drömt. Och babblat. Och planerat. Och lekt. Och idag så har dagen äntligen kommit. Dagen då Michaela ska få börja på ridskolan - på riktigt.
Hittills har hon inte tillhört någon grupp, utan vi har bara bokat in henne på så kallad "knatteridning" på söndagar, så ofta vi kunnat. Dessa sessioner (går inte ens att kalla ridlektioner) har inneburit barn i varierande ålder (alla under sex år) som leds runt runt runt av föräldrar på ett gäng trötta kusar som suckar och står ut med små ivriga fötter och hälar och gälla utrop av lycka. Michaela har länge velat mer. -"Jag vill lära mig rida själv mamma", har hon ofta sagt. Och hon har bevisat att hon kan. Sakta men säkert har hon börjat våga mer (ni som känner oss vet ju att Michaela ibland kan vara en liten fegis som gärna ser andra gör först innan hon själv kastar sig in i något nytt). Hon borstar, hon hjälper mig att kratsa hovar, hon gullar och pussar och matar, hon sitter av ur sadeln själv. Så det är dags nu. Vi har stått i kö en längre tid på grund av att det inte funnits tillräckligt många barn som velat börja, men i förra veckan ringde telefonen. Nu är det alltså dags. Varje onsdag klockan 16. Dum tid för heltidsarbetade föräldrar - jag vet. Men vi tar det. Vi har ju sådana jobb som gör att vi kan flexa och stuva om lite. Så vi gör det. Finns inget bättre än att få göra sitt barn lyckligt. -"Mamma, det pirrar i magen - så glad och pirrig är jag". Oslagbart.

TIME FOR WHAT WE IN SWEDEN CALL INREDNING

Jag har en kär kusin (Fia - vi saknar dig) ute i vida världen som är ute och reser med sin kärlek Joni. I skrivande stund är de i Thailand och inom kort i Malaysia. Jag ser att hon kikar in här då och då tack vare statistiken :-)

Till hennes ära tänkte jag ikväll lägga ut lite inredningsbilder, eftersom det ofta är just Fia som efterfrågar dessa, eftersom hon känner mig och vet av erfarenhet att det alltid händer grejer med inredningen härhemma hos oss hehe. Och, mycket riktigt, så har det hänt en hel del grejer sedan hon var här sist. Jag har tydligen börjat "boa".

En ny tavla i hallen, för att liva upp lite (det var lite väl "stelt" innan)

Tavlan igen, och nya korgar på hallhyllorna.

En värmeljushållare i hallfönstret som jag fyndade för tio spänn i Skåne i påskas. Och lite krimskrams i form av små vaser på fönsterbrädan nertill.

Ny orkidé, variant större, som står till vänster om teven. Också för att liva upp lite.

Helbild på den vägg där vi har tv och tv-möbel. Nytt program på SVT som heter typ "hjälp vi flyttar ihop" (för er utlandssvenskar, om ni vill kika på SVT Play). Michaelas konstverk på väggen till höger om teven.

ÄNTLIGEN en lampa till hallen på övervåningen som täcker de gamla fula hålen i taket. Har två likadana lampor i hallen på nedervåningen, fast de är lite mindre. Och de glömde jag fota.

Ett nytt vitrinskåp som står i hallen på övervåningen.

Japp, that's it for tonight folks.

Förresten. Mina andra fina kusin (Janina) gjorde häromdagen en kul grej på sin blogg där hon liksom "lyssnade av" vilka som läser hennes blogg. Tänkte göra lite samma lika. Vilka är ni som kikar in här? Ser ju att ni är några stycken, men jag vetesjuttsingen vilka ni är. Ge er gärna tillkänna om ni vill!

In english. If you want to, please let my know who you, as a reader, are. Would be fun to know! For example, do I need to blog in english instead?

Peace. Hörs snart igen.

GLADA PÅSKEN

Är i Skåneland. Tog ledigt torsdag (igår) och tisdag för att förlänga påskledigheten en aning. Skönt att komma iväg lite. Bor ändålänge i gäststugan hos Michaelas farmor och farfar, men har faktiskt som ambition att minst en natt sova i vårt eget lilla hus! Måste fixa och trixa lite först bara (montera sängar mm).

Bloggar fr mobilen och kan inte lägga upp bilder här då. Surt! Ska försöka lösa det.

Glad påsk på er!

FÖR ATT TVÄRTOM LOCKAR FLER KÖPARE?

En grej som jag satt och garvade åt en halvtimme som jag vill dela med mig av här nu bara.

Om man har ändrat priset och vill skylta med det.. då brukar man normalt ha sänkt priset väl?
På nelly.com gör man lite tvärtom. För att... man då vill köpa plagget lite extra eftersom det blivit lite dyrare och därmed.. exklusivare..?

ATT VARA PÅ RÄTT PLATS I RÄTT TID

Michaela sover hos sin mummu och tuti och C är och bastar. Och här sitter jag. Ensam. Inte ens en hamster i den där buren vi köpte häromdagen. Vad sjutton ska jag göra....?

Tänka tänka tänka.

Klia sig i i huvudet.

Gå runt ett varv i huset.

Bläddra i en tidning.

Kolla in i kylen.

Slänga sig i soffan. Ok, inte slänga sig i mitt tillstånd kanske. Ett graciöst svanhopp ner i soffan?

Flippra tevekanaler. Alla sex stycken.

Sucka och muttra över att inte ha så många roliga kanaler. Fast jag måste erkänna att jag med råge överlevt utan tv3 och kanal5 sedan 1 juli 2011.

Nämen... vänta lite här nu...

Ahah!

PREGGO UPDATE

Jag har tydligen räknat fel, när det gäller graviditeten. Eller ja, inte fel, men jag har inte uppdaterat min app på telefonen efter att vi var på ultraljudet och fick ett nytt beräknat förlossningsdatum (knepigt hur man plötsligt är beroende av appar - jag som annars brukar ha stenkoll). Iallafall, jag är idag i vecka 22+5, vilket innebär att det är 121 dagar kvar tills lillskrutt beräknas vara färdigbakad. Exakt fyra månader idag, inser jag nu när jag skriver.

Denna gamla get får faktiskt duga!

Vi har så smått börjat förbereda oss för vad som komma skall. Har till exempel plockat fram spjälsängen från förrådet och tagit in den (har inte byggt upp den ännu dock, det kan vänta). Har också börjat plocka fram gamla babykläder och rensat fram de könsneutrala varianterna, tvättat och lagt in i den nya garderob som vi inrett åt bebis. Vi har varit i en affär och spanat in bilbarnstolar (där vi insåg att vi faktiskt har en gammal bilbarnstol kvar från när Michaela var liten som fortfarande funkar) och barnvagnar. Jag har nämligen drömt om en Emmaljungavagn. Hittade en sån och kände där och då att "vi tar den!". Men när vi kom hem och fått fundera på det i ett par dagar insåg vi att den vagn vi hade till Michaela, som vi ändå betalade 9000SEK för då för sex år sedan.. den duger.Känns skönt nu att veta att vi har de stora grejerna klara (och C är förstås överlycklig att vi slapp investera 8000SEK för en ny barnvagn när vi faktiskt redan hade en).

UNDERBARA KÄNSLA...

... när man betalar månadens räkningar och inser att det ryker 19.437 spänn.
Varför är det så att alla dyra räkningar måste komma samma månad? Ni vet, sådana där som hemförsäkringen, som man betalar en gång per år. Alla de räkningarna dimper minsann ner i brevlådan och ska betalas i mars. Ogillas.

TRÄDGÅRDS-PIMP

Våren är här (åtminstone då och då), vi har gett oss på projekt: fixa trädgård. Det går sakta framåt. Vi har en plan. Kolla in bilden här nedanför. Det är hur det ser ut just nu. Rätt så.. ofint. Dels är det ju årstiden som gör det, nämn någon trädgård som är vacker i denna tid innan allt börjar blomma liksom... men dels är det också så att denna trädgård inte är helt som vi vill ha den. Och det ska vi nu ändra på.

Ja, ni ser ju där ovanför. Eller nä, det gör ni inte, för det funkar inte att lägga in bilder just nu. Försöker senare.
Iallafall, det som nu kommer att hända i vår lilla trädgård är att vi ska lägga kantsten som gräns mellan gräsmatta och rabatt. Sen har vi ställt dit två pallkragar (som ni kan se nere till höger i bild - när bilden väl funkar) där vi ska odla roliga saker - jejj! I en blir det nog jordgubbar och i den andra blir det förhoppningsvis några enkla örter. Kanske morötter. Vi får se. Och sen i själva rabatten så ska vi lägga en markduk som ska hålla ogräset borta, och så ska vi lägga leca-kulor ovanpå för att det ska se prydligt ut. Vad tror ni - blir det bra? Vi hoppas på att bli klara innan påsk, men vi får se. Beror på väder och vind.

VIA MOBILEN?

Nuförtiden är jag ju en riktig smartphonenörd. Det innebär att jag inte så ofta surfar på laptopen därhemma. Det i sin tur innebär att jag inte bloggar så ofta. Men nu, min vän, har jag äntligen kopplat galoppen - jag kan ju blogga via mobilen! Tror jag. Därför måste detta nu testas. Funkar det?

ESTIMATED TIME OF ARRIVAL: 29th OF JULY

När Michaela föddes bodde vi i Tyskland. Då hade vi både våra föräldrapar i Sverige. Ett bra sätt att låta dem ta del av vårt liv då var att blogga. Jag försökte lägga upp nya bilder varje dag, så de kunde följa Michaelas utveckling. Denna gång är det lite annorlunda, nu bor vi allihop i samma land. Men farmor och farfar och faster med familj och många av våra närmaste vänner bor fortfarande en bra bit bort. Så nu finns det verkligen inga ursäkter längre - nu har vi en skyldighet att kicka igång bloggen här så att de kära som inte är så nära har en möjlighet att följa oss på vårt nuvarande äventyr, som innebär att Michaela ska bli storasyster. Så here we go.

Idag var vi på rutin-ultraljudet. Det konstaterades att jag idag har gått arton fulla veckor av graviditeten (18+0) och att lillskrutt därinne är beräknad att komma ut den tjugonionde juli. Vi satt alldeles fascinerade över hur mycket som gick att se! Med Michaela i magen gjorde vi rutin-ultraljudet i Katrineholm och då var det inte alls lika avancerat som nu! Vi fick se en laid-back liten typ därinne som låg med benen i kors, med ena armen bakom nacken/huvudet och den andra handen i närheten av munnen, kanske att den sög på tummen. Genast blev det så mycket mer verkligt och jag fick genast ett enormt behov av att köpa barnkläder, åka och kolla barnvagnar, renovera huset...

Här under ser ni en liten bild på skrutten. Och nej, vi vet inte vad det är för sort. Och vill heller inte veta. Ok, jag medger att vi inte är helt hundraprocentigt överens i den frågan, jag är bra sugen på att få veta vad det är för en därinne, men just nu räcker det att veta att den är frisk och att allt som kan ses vid denna tid såg bra ut.

"Oskari", vecka 18+0

Här nedan ser ni bild på en mycket stolt blivande storasyster, som längtar efter att lillebror eller lillasyster ska komma ut.

Michaela snart 5½ år