STAIRWAY TO ÖVERVÅNING

När vi hittade drömhuset, och till råga på allt lyckades köpa det (jag undrar fortfarande om jag drömt ihop hela grejen), fick vi ju brått att sälja nuvarande boende. Vårt söta, fina, lilla radhus som ligger i en liten idyll, bortglömd av Västeråsarna. Vi tog hit mäklare och fastnade för en av dem, för att hon verkade mest kompetent. Seriös. Vi frågade henne vad hon tyckte vi skulle fixa till här i radhuset innan vi lade ut det på hemnet. Hin tvekade inte en sekund.
- Gör er av med heltäckningsmattan i trappan.
Ahh, lätt gjort. Tänkte jag. Extra lätt för mig att tänka så då, kanske, höggravid som jag var. Av nån anledning tror man att man själv är HeMan när man är preggo och tänker att vore det inte för den här magen som gör att jag inte FÅR rycka in och hjälpa till så hade jag fan visat de där klena gnällspikarna hur man ska göra. Jag hade svårt att låta bli. Hjälpte faktiskt till lite. Fick pappa att lova att inte berätta något för Christian (preskribtionstiden måste vara ute på denna nu Christian!). Så satt vi där, jag och pappa, och svor och svettades och skrapade bort helvetesmattan från trappan. Jag säger bara en sak. NEVER AGAIN. Vilket pissgöra. Mattan hade väl suttit sedan sjuttiotalet nångång och liksom vittrade sönder mellan våra söndriga fingrar. Det enda som blev kvar var limmet. Limmet! Som måste varit någon mindre hälsosam variant innehållande noll procent miljövänlighet. Trettio år senare och den satt som berg. Det kostade oss (ok, dem - vid det här laget insåg tillochmed jag att mitt deltagande tveklöst hade framkallat förlossning) bokstavligt talat blod, svett och svärord. Vi köpte tamigfan alla mirakelmedel som fanns för att lösa upp limmet. Vi använde vätskor med så hög alkoholhalt så en nysning hade tuttat fyr på kåken. Inget funkade. Hurivelvete fick ni bort limmet då, undrar ni? Pure human power. Pappa, jag (lite, i början där) och Christian skrapade nåt så in i skogen. Pappa kunde inte röra armarna flera dagar efteråt och Christian beordrade mig och Michaela ur huset (vilket bara kan innebära att han var ilsk som fan och behövde vara just det för att orka). Men till slut var det gjort. Lätt gjort! Här är lite bilder från trappan; före, under och efter.

Om jag någonsin igen ens funderar på att ta bort en heltäckningsmatta från en trapp - skjut mig.