MY KIDS

Tänk så mycket man älskar sina barn. Obeskrivligt mycket. Vi kan sitta och berätta saker för varann på kvällarna, jag och Christian, om vad som hänt under dagen, vad barnen sagt eller gjort, och fnissa så vi nästan kissar i brallan eller gråta så man tror hjärtat ska gå itu.

Man är så sårbar, när det gäller ens barn, minsta lilla grej som gör ont i eller på dem gör minst lika ont på en själv. Och man är urstark, när det gäller ens barn, nåde den som gör mina barn något ont eller ens funderar på att vara taskig - jag känner hur det nästan kokar över av vrede. Och så det bästa av allt. Ens barn får en att hela tiden vilja vara en bättre person. Allt jag gör, gör jag för dem. Jag är lyckligt lottad.

Bild nedan på mina kottar. På Michaela taget för några dagar sen, på väg till Christians jobb på höstlovet. På Oliwer taget idag, en lite lurig min som tyder på att han snart skiner upp som en sol i hela nyllet.