ANNELUND

Nu är det vårt på riktigt, drömhuset! Träffade de gamla ägarna i förmiddags, signerade lite papper och vips så satt vi där med tre stora nyckelknippor i handen.
-"En är till huset, en är till garaget och en är till poolhuset. Ah och en är till boden."
Jag fick nypa mig själv i armen. Vem fan trodde att lilla jag skulle sitta med en jättefin äkta man, två underbara barn och ett hus med pool, poolhus, garage, bod, markiser, bastu, plommon-, päron- och äppelträd och en öppen spis? Who knew? Jag trodde det då inte. Tänkte jag tanken för tio år sen så kändes det som att jag inte riktigt spelade i den ligan. Men tamigfan, här är vi nu!

Efter att vi fått nycklar och kramat om de gamla ägarna (som faktiskt såg rätt så tagna ut, de hade ändå hunnit bo hela fjorton år i huset) gasade vi ut till huset. Körde upp på garageuppfarten och liksom bara försökte andas. Jag fick äran att låsa upp och plötsligt stod vi där. Inne i vårt nya hus. Vårt. Sanslöst. Strosade omkring och kollade städningen (som var ok. inte perfekt. men ok.) och försökte föreställa oss att vi frånochmed lördag ska bo där. Inte hälsa på. Bo. Kändes skitbra. Och inte heller några knepiga vibbar i huset, utan lugn och ro. Hemtrevligt. Personligt. Vår stil. Nu längtar vi tills det blir lördag!

Nedan en bild på huset, taget idag, i solskenet.