OK OK JAG ERKÄNNER

Ähum, jag får väl börja med att erkänna att ni tror för gott om oss. Det var faktiskt inte vi själva som mustade våra äpplen. Det var ett musteri på Blåsbo som gjorde det åt oss. Mot betalning förstås.

Men det VAR faktiskt vi som plockade ner alla miljarder äpplen från trädet (ömma i huvudet - tog man ett äpple så trillade tre ner i bara farten, rätt i kolan!), rensade ut dåliga äpplen, körde äpplena till Blåsbo-musteri-kvinnan, körde hem musten i dunkar, fyllde flaskor, tillsatte konserveringsmedel och skrev etiketter. All that was all us!

Höll förresten på att bli tokfel med konserveringen - första försöket blev en överdos utan dess like! Hade ni druckit den så hade ni aldrig ruttnat när ni dör, mina vänner! Tackochlov märkte vi det ty det smakade blä!

Just i detta nu väntar jag på att min fina kollega Lena ska komma hit med lite lunch. Oh vad vi ska skvallra! Har lite brådis att städa undan det värsta.. hahaaa who am I kidding!? Tänker inte städa en millimeter nu innan flytten! Alla ni som hälsar på - kliv in med skorna och oömma kläder bara.

Jaja innan hon kommer hinner jag berätta att jag och Michaela igår - efter TRE ÅRS LETANDE - hittade ett adventshjärta till Michaelas fönster! I tre år har vi sökt och inte funnit med igår minsann! Nu längtar vi båda efter att få hänga upp det i hennes fönster i Annelund.

Virrigt inlägg? Get used to it. Såhär vimsig är jag nuförtiden. Fan ett under att byxorna inte sitter bakochfram.

Bild på det efterlängtade hjärtat.