TRETTIO DAGAR KVAR

Helt seriöst så tycker jag det finns en liten orättvisa i mitt liv just nu. Det är jag som just i detta nu är i behov av en liten getaway innehållande läsa pocketar och njuta av sol och bad. Me. Moi. Men av olika skäl (där ekonomin är en av dem.. sen kanske inte C hade varit överlycklig att se mig flyga till ett fjärran land just nu utifall att bebisen skulle få för sig att komma lite tidigare.. och sen hade kanske samtliga flygbolag i hela världen nekat mig ombordstigning) så är jag hemma. Jaja, skit samma, jag är ju inte ensam hemma iallafall. Tänkte jag.

Så plötsligt skulle ju C åka på tjänsteresa igen. Nån konferens denna gång. Han har minsann fått det att låta jättetråkigt och stelt och att det ligger i nån håla nånstans i Italien. Urk, stackare, har jag tänkt. Åk du, jag ska bara ta det lugnt härhemma. Hua, konferens liksom.

Ikväll ringde svärmor.
-Italien? Sedär, vad trevligt. Minns du vad stället hette?
- Hmm.. Vado.. nånting. Vado Ligure!
- Jaha, direkt vid havet eller?
- Njä det tror jag inte.
- Nähä för namnet Ligure antyder att det skulle ligga vid vattnet.
- Va?
- Fast.. det var längesen jag kunde italienska och spanska. Bry dig inte om mina teorier.
- Du, jag ska kolla upp det där!
Varpå svärmor byter samtalsämne väldigt fort och lät lite som att hon ångrade att hon ens tagit upp det.

Googlade orten efter att telefonsamtal med svärmor avslutats. Och jo, det ser ju VERKLIGEN ut att vara en tråkig håla på vischan i Italien. Jättemycket! Läs: Han har ju tamejfan åkt på semester i all hemlighet den jäkeln. Orättvist!