TJUGO DAGAR KVAR

-"Bara tjugo dagar kvar, det kommer gå fort!" säger vissa. Och vad i helvete vet dessa vissa om det? Är det allmänt bevisat att tjugo dagar upplevs, i tid, i något sorts standardformat? Eller KAN det kanske vara så att tjugo dagar kan upplevas som olika lång tid beroende på vem det gäller? Jag VET att det inte är en evighet. Men det känns inte som någon dans på rosor heller. Dessa vissa skulle behöva gå i mina skor ett tag;
- gå upp i vikt cirka sju kilo, där vikten satt sig som en klump på magen, så hela kroppens jämvikt är åt helvete så man vinglar som en gammal tant som sjunger på sista versen.
- ha en stor mage innebärande att man inte kan se sina fötter, och ännu mindre kunna se söderut överhuvudtaget utan gigantspeglar (tjejer fattar denna bättre, lek med tanken att ni ska raka ben eller vajajan).
- ha halsbränna nattetid som mest kan liknas vid att man är en elak drake som fått strul med själva antändningen till eldsprutandet. tändvätskan finns där men elden uteblir. (leker med tanken att prova hålla en tändsticka framför truten inatt - borde antändas)
- bara kunna sova i två olika positioner; på höger sida eller på rygg, och därför vakna en gång per timme med värk i kroppen pga knepig position.
- behöva gå upp och kissa cirka tre gånger per natt (vilket jag måste medge är väl synkat med liggproblematiken).
- behöva ägna trettifem minuter åt att hitta rätt position efter kissepaus pga alla kuddar man måste ha (och möblera rätt) som sovsällskap för att lindra lite av det där onda.
- vilja kasta en tvål i huvudet på sin karl var och varannan dag på grund av misskommunikationer och oförstånd för den andres situation.
- sitta och gråta för att man känner sig missförstådd och felaktigt behandlad.
- behöva känna sig som inget annat än en container som "bakar barn". man får inte vara med på något skoj och alla planer handlar om "sen när bebisen kommit". känslan av att man inte har något liv just nu - allt är "sen".
- konstant känna att man inte räcker till när det gäller ork eller styrka eller tålamod.
- behöva påminna folk i sin omgivning att man kanske inte riktigt orkar med saker i samma utsträckning som vanligt.

Ja sen kommer jag inte på ngt mer just nu. Eller helt ärligt; orkar inte skriva mer. Men kom fan inte och säg att dessa tjugo dagar kommer att gå fort, för ingen annan kan ha en jävla susning!

För övrigt så är det helt underbart att vara gravid. Faktiskt. Det måste vara omgivningen det är fel på.. :-)