IS IT THE HORMONES TALKING?

Det var nångång någon som sa till mig:

-Fatta inga livsavgörande beslut när du är gravid!

Nähä. Okej, jag kan nog någonstans förstå varför. Särskilt om man inte riktigt är sig själv, och är hormonstinn och beter sig som en ilsken lejoninna som inte ätit något stackars bambidjur på fem veckor - nä då kanske stora beslut är att undvika. Men... om man blir på riktigt kär i något då? Som i... jaaa, vadskavikunnatänkaoss... ett hus? Får man då rå? Eller är det big nono?

Jag har nämligen blivit just det. Kär i ett hus. Alltså vi har det ju bra där vi har det. Just nu. Men vi ska bli en till snart. Och då kommer radhuset att bli lite trångt. Och inte bara det. Vi har ju alltid drömt om att flytta en bit utanför stan, men ändå på behörigt avstånd. Och vi har ju alltid sagt att när drömkåken dyker upp (och då ska ni veta att vi är jääääkligt kräsna!) så är det dags att tänka till - för drömkåken dyker inte upp två gånger. Och nu har drömkåken dykt upp. Den har varit ute på hemnet länge. Och det har varit många visningar. Och den är dyr. Så folk är väl inte villiga att betala. Inte vi heller. Men om om om kanske kanske kanske det skulle kunna vara lite förhandlingsbart så är vi jätteintresserade. Så intresserade så jag var tvungen att bita mig i tungan för att inte rent av stöna av välbehag när jag gick omkring i kåken på den senaste visningen (vi har varit där två gånger).

Jag tror inte man får sno bilder från hemnet, men jag har faktiskt inte snott, bara lånat. Här kan ni ta er en liten titt. Två bilder. Ett utifrån och ett ifrån köket. De bilderna säger typ allt om resten av huset.

Vad tycker ni?